Som om livet inte vore pissigt nog.
Jag vet idag att den där glassen inte var det enda som gjorde mig illamående, även om den bidrog en hel del.
Jag har gått och spänt mig under halva månaden, knaprat lugnande och försökt hålla mig ovanför vattenytan. De senaste dagarna har jag inte kunnat fungera utan min medicin alls, och jag är så dåsig pga den. Idag mår jag iallafall inte illa *peppar peppar* men jag känner mig seg och tung i huvudet. Som om jag inte fått sova på flera dygn, men faktum är att jag sover bort hela dagarna tills det är dags att hämta barnen på dagis/skola.
Jag vill inte ha det så här!!
Jag vill kunna vara fri från ångesten, och just nu är det helt omöjligt för det har hänt saker i mitt liv denna månad som jag inte själv har kontroll över. Och jag vet att man inte ska ropa hej – men jag känner på mig att det kommer att gå käpprätt åt helvete, och jag vill verkligen inte det!
Men jag kan inte styra över någon annans liv.
Så jag försöker att undvika att tänka, det gör ju mitt undermedvetna så bra ändå. Men jag blir så frustrerad! Jag vill hjälpa, men jag kan inte!
Och som grädde på moset fick jag veta att OTH har uppehåll till 11 April! Liksom, hallåååå!!!
*gräver ner mig*