Som jag sa: Jag har börjat i terapi igen, inte vilken som helst och inte den förra. Nu siktar jag in mig på andra områden… Först tänkte jag hålla det hemligt, ifall det skulle gå åt pipan igen, men det händer grejor här!
Jag är som de flesta vet överviktig och jag har typ provat allt på marknaden. När jag fick information om en viktgrupp hoppade jag på. Vi arbetar inte med kostfrågor i första hand utan den mentala biten. Varför man äter som man gör och hur man kan ändra på sig. Det kallas även KBT (Kognitiv beteendeterapi) och jag måste säga att jag var skeptisk i början, men börjar ändra uppfattning.
Inte för att vågen är speciellt snäll ännu, men jag märker hur jag mår – och det är allra viktigast för mig. Jag äter som vanligt och allt jag vill, fast i mindre mängd. Och jag rör mig mer nu än tidigare. Provar på aktiviteter, utmanar mig själv – har ju fått en stegräknare bland annat.
Jag har även fått reda på varför jag är så euroforisk emellanåt… jag befinner mig tydligen i något som kallas Ketos, vilket innebär att fettförbränningen är på topp. Jag har naturligtvis ätit mindre förr, men aldrig någonsin har jag mått så bra samtidigt. Jag är pigg, glad och har ork att göra saker. Att jag befinner mig i Ketos vet jag – det luktar kattpiss om min urin. 😉
När kolhydraterna, som lagras i levern i form av glykogen, dras ned till ett minimum startar efter två dagar den verkligt effektiva fettförbränningen – trots att du får äta mat som traditionellt inte förknippas med att gå ner i vikt. Kroppen börjar bryta ner fettet och ombilda det till ketoner, som kan användas som ersättningsenergi. Kroppen befinner sig i ketos.
Så just nu får man rida på den vågen och hoppas att det händer något. Visserligen vägde jag mig häromdagen och det visade på -5 kilo… men sen är ju vår våg puckad också. Men om intresset finns så kommer jag fortsätta blogga om detta.