Missuppfattad

Stort grattis till Ninaweb som fyller 9 år idag!

Citerar mig själv:
“Jag känner mig missförstådd och hur jag än vänder och vrider på det så förstår ingen vad jag egentligen menar… “

Så var vi där igen.
Jag försöker skriva något om hur det känns. Så slår det såklart helt fel.
Fel personer tar åt sig, det handlar inte om Dig/Er! Jag menar inte att jag inte får skriva om vissa saker, eller att jag måste ha tillåtelse för att göra det!

Jag vet att jag får skriva om vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Det var bara en fråga och den var inte riktad till DIG, men man kan ju inte skriva ut namnen på dem det berör. Och den senaste tidens turbulens har gjort att jag inte vågat skriva om saker jag har tänkt på av respekt för att jag just bryr mig och därför har jag mått dåligt!
Sen när man velat skriva saker så får man rådet att låta bli, så då grubblar jag istället och stänger det inom mig. Tills nu, när jag skrev det där och då får man iallafall förklara sig gång på gång.

Jag tar gärna emot råd om saker jag grubblar på, och eftersom att jag bryr mig så följer jag ju mina råd så långt det går, för jag vet ju att de har rätt. Men ibland måste jag göra tvärtemot, sån är jag.
Det handlar inte om att välja sida, men jag blir rätt upprörd själv när jag får sådana antydningar. Jag är en ältande person! Jag kan inte bara låtsas som det regnar.

Men eftersom att det förra inlägget återigen inte alls tolkades som jag trodde jag försökte få fram så vet jag inte vad mer jag kan göra. Jag är så less på att hela tiden förklara mig över saker jag gör, tycker, tänker och känner. Jag är så less så jag funderar på att gå in i Fantastico och trycka på “remove”. Och jag har varit frestad att göra det i flera veckor så det är inte något nytt påfund.

Just nu vet jag bara att lusten inte finns. Jag har tappat all lust för blogg och privat hemsida med allt vad det innebär.
Vi får se om jag kommer tillbaka.

Jag önskar er alla en God Jul & Gott Nytt År!

Tusen tack Birgit för din kommentar (och Agnetas översättning). Du har så rätt, en dag vill jag bli lika klok som du. :smile:

T, Förlåt mig för att jag gjorde dig upprörd. Det var inte min avsikt och det hoppas jag att du förstår.
Att jag tar en paus beror inte på dig, det beror på mig och jag är glad över att ha en sån fin vän som du är!
Du betyder massor för mig, glöm inte det! Löv jo!

Posted in Okategoriserade - Tagged

Anti-allt

Nej nej, jag är inte död… jag är allra högst levande tyvärr… Ja, tyvärr. Så känns det nu igen. *örk*
Anti-allt. Det är visst julafton om 10 dagar. So? Inga klappar är köpta. Jag har inte ens orkat julpynta. Kartongen står här på golvet och har stått sen första advent. Två ljusstakar har vi uppe, mer är det inte. Och jag som skulle fixa med granris på balkongen och allt… nu är det ju typ försent. *suckar*

Just nu verkar allt gå emot mig. Jag hoppas verkligen att nästa år blir bättre än detta, för 2005 har varit allt annat än bra. Jag har förlorat en familjemedlem, förlorat en vän och framförallt så har jag förlorat mig själv. Hade jag taskig självkänsla och självförtroende innan detta årets början är det ingenting jämfört med hur det är idag. Nu knaprar jag tabletter för att hålla mig flytande och social.

Det är lustigt det där, för innan jag kraschade har jag alltid varit emot piller och så. Har tänkt som så att man inte blir botad av lyckopiller, och det blir man inte. Och lyckopiller… jag tycker inte att jag är så mycket lyckligare nu än förut, men det där nattsvarta kommer inte lika ofta som innan. Jag brukar se det som att mina tabletter håller mig ovanför vattenytan.

En annan sak som jag grubblat mycket på den senaste tiden är nätets turbulens just nu. En del säger sig inte bry sig men i nästa sväng så visas det solklart att det inte stämmer.
Att jag inte skrivit på en vecka beror på att det jag velat få ur mig inte längre är acceptabelt att skriva om för då “rör man om i grytan”, “gör saken mycket värre” etc etc. Men vadå? Har vi inte yttrandefrihet? Är det verkligen så att jag inte får skriva om vissa saker av rädsla att andra tar åt sig?

Är det så, så måste jag nog lägga ner min blog, för jag har alltid skrivit om det jag har haft på hjärtat och jag har alltid trott att det är det som gör att folk kommer tillbaka och läser. Just för att det är personligt och inte så ytligt. Jag undrar just hur många som skulle komma hit om jag skrev om saker som jag gör varje dag. Det skulle bli ganska tjatigt och opersonligt tror jag.

Sen har jag tänk på en annan sak angående det här med att ta åt sig. Om man nu vet att man gör det, varför är man då här. Ni som läser hos mig och har gjort det ett tag vet att allt som skrivs här är mina egna ord och jag har inte blivit påverkad av någon annan att skriva. men om någon stör sig, så välkommen att maila mig och förklara vad du/ni tycker.

Den senaste veckans tankar har fullkomligt ätit upp mig inifrån och hur mycket jag än diskuterar med andra så får jag inte fram det jag velat ha sagt. Jag känner mig missförstådd och hur jag än vänder och vrider på det så förstår ingen vad jag egentligen menar… Jag har skrivit ner detta nu och har det sparat i datorn. Jag kommer inte att publicera det här, för det var då. Nu är nu. Det är dags att gå vidare och lämna vissa saker bakom sig.

Jag har i dagsläget två val: lägga ner manulog eller få tillåtelse att skriva om det jag tycker, tänker och känner. Valet är ert.

Posted in Okategoriserade - Tagged

Vad är det för fel på mig?

Jag fattar inte vad det är för fel på mig.
Först är jag förkyld och sen när det börjar bli bättre (eller iallafall inte så man ligger däckad) så blir barnen sjuka. Och så går det runt runt runt, i flera veckor alltså. De, jag, de, ja, de, jag osv… Den här veckan blev Erik sjuk för första gången och det enda jag har kvar är “krasslet” i halsen. Barnen mår bra båda två, ingen hosta alls längre.

Men sen blir jag dålig i magen. Den enda i familjen. Jag är så hungrig att jag mår illa, men om jag äter mår jag illa och får spendera halva natten i badrummet. Igår låg jag och sov i badet med feberfrossa. Idag sov jag till 13, men är lika trött för det. Jag har ont överallt känns det som. I ryggen, i magen, mår illa, har ont i halsen, har ångest för att jag mår illa, mår ännu mer illa, magen är orolig, är hungrig, magen knorrar, vill sova, känner mig totalt utmattad, stressad, måste, kan inte, vill, MÅSTE göra, hinner inte, paniiik… suck!

Ge mig ett dygn med 48 timmar!

Svarta räddare

Ursäkta stöket i bloggen just nu, jag “ska bara”… och jag kräktes verkligen på det där rosa och *ryser*. Så nu är det bara en massa jag ska göra, för som den ser ut nu kommer den inte se ut snart – jag lovar. Jag måste förtydliga mig. Jo, jag var låg efter Enköping men det var för att jag visste att de hade rätt. De sa att de brydde sig om mig och sånt är jobbigt, för jag gillar dessa tre såååå mycket! Och så visar det sig att de gillar mig precis lika mycket tillbaka. (Varför då undrar jag? Jag har svårt att ta sådant, för jag ser inte vad de ser… Vad ser Du när du ser mig?) Det som är jobbigt är att de bryr sig. Innan har jag kunnat bara vända mig om och gå djupare in i det mörka – men eftersom att de här tjejerna betyder något för mig så blockerar de liksom vägen till det nattsvarta, så jag aldrig hinner komma dit. Man märker hur starka de är och hur långt de kommit. *avundsjuk* (Inte för att ni andra inte tycker om mig, men de var verkligen inte snälla mot mig i helgen *snyft* 😉 ) Jag lovade dem att göra något idag och inte fan vågar jag göra något annat. 😆 Så idag 08:39 ringde jag till öppenvårdsmottagningen och gjorde en självanmälan för samtalsterapi. Jag måste säga att det känns jävligt bra nu. 😀 Även om jag vet att jag troligen kommer att få vänta ett bra tag, men jag har iallafall gjort det. *stolt* Idag har jag även ringt och bokat samtalstid på VC för nu är jag trött på det här! Nu är jag sjuk igen. Hostan börjar lägga sig men nu gör det ont att svälja (igen). Det går bara runt, runt, runt! Och så är det så mycket som jag måste göra idag… skicka swappar och traderavinster. Svara på supportmail, kolla efter eventuella hackare, skapa konton… Och fixa med sidan. 😉

Blä!

Efter en helg av kortspelande i Enköping så är jag mycket trött och låg. Jag kommer igen, det är inte det, men just nu är allt skit… jag missade såklart tåget till ljuspartyt och Erik kunde inte skjutsa mig eftersom att han hållt på med servern hela natten och dagen, tycker inte att jag har rätt att “beordra” honom att göra det jag vill, speciellt inte när han har offrat all sin egna tid med att sitta och fixa med ManuFrog. Att han har gjort det för att han var tvungen och inte för att han själv ville… missförstå mig inte, men han hade sett fram emot att få se en del filmer som jag inte gillar och sen kan han inte för att något annat händer som han måste ta tag med.

Visst, man måste prioritera, men hotellet är vår (min) inkomst och den behöver vi ha. Då kan vi inte sjabbla bort en drös med kunder för att man vill göra något eget, utan man måste ta hand om inkomstkällan först för annars har vi inte råd att leva och kan man inte leva mår man heller inget bra. Även om man mår dåligt pga att man inte får den egna tiden, men har man företag så har man. Allt är inte guld som glimmar.

Och nu känner jag mig som en skit över att ha sårat min syrra och för att jag inte kom iväg alls. Jag hade sett fram emot att få gå på partyt i flera månader, och sen bokade vi in Canastan denna helg för ingen annan kunde någon annan helg. Blä! :sad: Jag älskar ljus och ljusgrejor och det är sååå mysigt att gå på ljusparty och jag ville så gärna gå. Usch, det är inte kul! :(

Och sen är det 4 år idag som Smirnoff dog, så det kanske är därför jag är extra känslig.

Men jag kanske är off ett par dagar eller så, jag måste sortera tankar lite.