”Visst är det skönt att inte oroa sig så mycket längre?”

Jag drömde att någon sa detta till mig och jag funderade och skulle precis svara, men då vaknade jag… Så jag svarar nu, nyvaken och allt. 😉

Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det, förutom att jag känner mig bättre med medicin. De ständiga, nästan tvångsmässiga malande ”tänk om”-tankarna har jag faktiskt inte haft på länge om jag tänker efter. Och om jag tänker ännu mera så minns jag knappt när jag sist hade dem.

Naturligtvis måste jag ibland gå och kolla om jag stängt av spisen, låst ytterdörren etc, men jag måste inte göra det 3, 4, 5 gånger.

Och jag får inte panik om det visar sig att ytterdörren stått olåst en hel natt, vilket tidigare skulle ha gett mig ångest och tvångsdubbelkollande i flera dagar framöver. Nu är det mera ett konstaterande att varit olåst och när jag låst så är det ute ur världen. Likaså när jag sover kvar hos pv och han glömmer låsa när han går till jobbet. Ibland är jag vaken när han går och kan gå upp och låsa själv, men oftast så orkar jag inte ens bry mig om det och somnar om istället.

Det finns säkert en massa fler exempel, men jag tog detta eftersom att jag är hos pv och det hände idag, för andra eller tredje gången i rad.

Trots att jag märker stora skillnader i katastroftänkandet, har jag ångest av och till. Jag har märkt att jag spänner mig och pressar tänder igen så jag får huvudvärk, men jag har ingen aning om varför.