Det är skumt med det här med när jag höjer dosen.. jag blir så fruktansvärt kissnödig. Skumt, men så är det. Imorgon är förmodligen som det ska.

Det är mycket som jag tänkt på de senaste åren. Efter folkhögskolan. Jag har EN vän därifrån, en som var min vän då, men ändå lite off and on. Nu har vi träffats en del och jag gillar honom mer nu än förut, eller ja, det finns en till, men vi träffas väldigt sällan så vi brukar messa emellanåt. De är båda yngre än mig, men för mig har aldrig ålder varit något hinder alls. Jag kommer alltid att vara den jag är oavsett du är 20+ eller 100 år gammal. Gillar jag dig så gör jag.

Jag saknar en del från skolan, men speciellt en vänskap, men den verkar inte kunna lösas, vilket är synd för jag älskade denna människan.
Hon såg saker som jag inte ville se och nu och efterhand ser jag att hon hade rätt hela tiden. Vissa människor kan man inte lita på även om man delar samma blod. Hon var klok och om någon någonsin träffar på en sådan vän, så släpp inte taget, som jag gjorde pga mitt mående.