Jag har ju hela tiden berättat om hur fantastisk Lyrican har fått mig att må. Hur jag inte har haft ångest på över ett halvår. Den perfekta medicinen.

Så för ungefär en vecka sen så märkte jag att jag börjat spänna mig igen (mitt första symtom på ångest), men ignorerade det eftersom att jag äter Lyrican mot precis det.

Sen eskalerade det. Blev värre och värre. Idag har jag haft en fruktansvärd ångest. Det var alltså över 6 månader sen. Visste inte var jag skulle göra av mig själv.

Det visar sig att jag utvecklat en tolerans mot den och behöver höja (vilket jag egentligen inte vill, ska tydligen vara hemskt att sluta med den sen) eller byta medicin… vilket jag inte heller vill eftersom att den funkat bäst av alla hittills. 

Att få tag i ”min” läkare är nästan omöjligt. Jag skulle ha fått en ny tid i april, men fick aldrig någon. Istället fick jag nyligen ett brev där det stod att jag ska byta läkare och mottagning. Dessutom så stod det att jag tillsvidare ska höra av mig till honom om jag behöver… lätt när han inte ens har förnyat mina senaste recept pga att han inte har tid. Förtroende är lika med noll, för han lovade mig att inte släppa i väg mig vind för våg. Att det var viktigt att ha en bra kontakt.

Så för att bli av med ångesten får jag experimentera på egen hand. Tills i höst. Äter 150mg och fick ta två imorse för att ens kunna ta mig ur sängen. Alltså 100mg. Jag ska ta dem var 8:e timme… men det får gå på nåt sätt. Hoppar eftermiddasdosen och tar 50mg till natten, för att se om det gör nån skillnad.

Det suger att det blir så här. För det var så bra innan, men vad jag hört och läst, så är det inte direkt ovanligt. :/