Meh

Jag tror att min medicin har börjat verka. Det är naturligtvis inte perfekt än, men jag upptäckte den nu senaste gången, att trots att jag var låg hamnade jag inte så långt ner som jag brukar. Det var en skitskum upplevelse.

Istället för att vilja gräva ner mig och tycka att jag är värdelös och att jag borde försvinna… var mitt mående mer ”meh”… mer hanterbart. Liksom en ”whatever”-känsla. Helskumt. Är inte alls van vid det. Och behöll, mer eller mindre, min självkänsla och självförtroende. 🙂

Likaså, jag var på Kvinnokliniken igår
Vanligtvis brukar jag vara toknervös och ha jätteångest. Och jag var inte alls nervös! Jag försökte känna efter om jag var det egentligen. 😉

Så det är jätteskumt för mig att känna att allt är okej. Att det inte är nån fara. 🙂

Så onekligen har nåt hänt, men jag tror att det är medicinen. Den gör sitt jobb helt enkelt. Önskar att jag fått den tidigare. 🙂

Har dock bara en biverkning. Utbliven mens. Har inte haft mens på ca 50 dagar, men det är ju iofs rätt skönt. 😉

Nu känner jag att jag är på väg uppåt igen. 🙂

11 veckor kvar…

Elva veckor kvar av min folkhögskoletid. Det ska bli både skönt och tråkigt, för då blir jag arbetslös igen. Och måste hitta en ny sysselsättning. Känns lite scary för jag gillar tempot på skolan.

Blir inte så om man börjar jobba… tror jag. Dessutom tror jag att det blir svårt att hitta ett jobb som man trivs med, när man inte har någon utbildning, förutom gymnasiet. Jag har ju slutbetyg från Trädgårdsprogrammet, men har/håller på att plugga kärnämnena som jag valde bort på gymnasiet.

Men jag längtar faktiskt till skolavslutningen och veckorna går ruskigt fort. Jag vet egentligen vad jag vill göra med mitt liv, men det blir svårt. Det är jobbigt att ge upp sina drömmar, även om jag försöker acceptera det, som med vissa andra saker. Det är väl så som det ska vara för min del. Har det inte funkat hittills så varför skulle det bli lättare efter att skolan slutar?

Att skriva av sig sina problem

Har ventilerat lite bakom lösen, eftersom att det finns en grej som den senaste veckan (och några veckor innan det) som jag funderat ganska mycket på och som har gjort mig ledsen. Det är bla därför jag bloggar, även om inte alla inlägg är öppna. Jag vet ju inte (förutom de som har lösenordet) vem som läser vad jag skriver.

Jag tycker om att skriva, även om jobbiga saker som är personliga. Men vissa kan ju tolka det fel, tro mig, det har hänt ett par gånger. 😉 Därav hamnar dessa bakom lösen.

Annars är allt bara bra, jag trivs med livet just nu, men längtar lite efter att få sluta skolan och gå vidare. Trodde inte att jag skulle vilja sluta, men det gör jag. Det kanske är vanligt att känna så, så här när det är lite tid kvar? Jag har gjort det jag skulle och är mer nöjd med min insats det här året än det förra. Och jag känner hur motiverad jag är att göra det bästa jag kan. Just nu har jag ett flow, och jag hoppas att det håller i sig till maj. 🙂