Varför velade du så? Förmodligen visste du från början hur du ville ha det.

Istället så körde du med silent treatment, och hoppades att jag skulle fatta vinken eller nåt. Men du sa ju att du ville vara vänner… därför väntade jag. 

Men som jag skrev till dig; varför ens vara vän med nån man inte pratar med?

Svaret jag väntat på fick jag idag, när jag såg att du äntligen velat klart, och tagit bort mig som vän på Facebook. 

Jag hoppas att du inte tror att jag blev jätteledsen över ditt val, för det är jag inte. Jag är tvärtom väldigt glad, för nu vet jag att jag aldrig behöver kämpa mer för vår vänskap. Jag har redan slösat så mycket tid för att få den att fungera, medan du kört operation ignorering. 

Well, ärlighet var kanske inte var din starkaste sida, så här i efterhand. Eller så var du för feg helt enkelt, du sa ju typ att du var lite rädd när vi sågs för sista gången. Du gjorde ju till och med ”slut” via messenger, vilket säger ganska mycket. (Jag hoppas att du fortsätter att läsa i den där boken, du vet vilken jag menar).

Men jag vill att du ska veta att jag är faktiskt otroligt glad och tacksam över att du kom in i mitt liv när du gjorde. Jag ångrar absolut ingenting. Man lär sig hela livet och jag tvingades att lära mycket om mig själv och hur jag vill bli behandlad, vilket stärkte min självkänsla. Så det vill jag tacka dig för.

Utan dig, så tror jag inte att jag hade fått lära mig den här värdefulla ”läxan”. För den fick mig att bli mycket starkare än jag trodde jag ens kunde bli. Jag är trygg med den jag är, jag är stolt över den jag är, älskar den jag är och jag är helt övertygad om att framtiden kommer att bli perfekt.

Så stort tack Torbjörn!