En olycka kommer sällan ensam…

Ja, så heter det ju.

Runt midnatt började Gurkan bete sig på ett sätt som han gjorde förra gången chippet gick ur honom. Han är chip-kastrerad med Suprelorin.
Den förra gången åkte vi till Strömsholm med honom. Han fick komplikationer och fick ligga kvar i några dygn. Allt pga uringrus.

Nu tio månader senare är vi där igen.
Chippet går ur och han blir så stressad att han bildar struvitstenar. 🙁

Så det blev ett akutbesök mitt i natten på det nyöppnade djursjukhuset i stan.

Inga direkta stenar/grus i urinblåsan, men hela urinröret var fullt. 🙁
Nu blir det antinflammatoriskt i en vecka. Sedan blir herrn kastrerad.

Inte alls min plan, men så får det bli. Han ska inte behöva ha ont mera.

Cerazette

Idag kastar jag mina minipiller. Inte för att bli gravid utan för att jag inte gillar hur jag mår.

Allt funkar skitbra egentligen, har direkt inga biverkningar… Blöder bara om jag missar att ta tabletten vid samma klockslag..

Men jag har blivit så likgiltig.

Idag ska vi på Bon Jovi, nåt som jag egentligen sett fram emot i åratal… Men de senaste månaderna (läs knaprat Cerazette) så känner jag ingenting. Whatever… Känns det som det kan kvitta…

SÅ vill jag inte känna!