Ibland undrar jag…

… Varför vissa saker sker i livet, som man mår bra av, men måste leva utan?
Jag förstår inte poängen med att först må riktigt dåligt, för att sedan bli ”räddad”… Och för att därefter lära sig att acceptera ”det som kunde blivit”…
Vad är vitsen egentligen?

Jag vet att jag svamlar, ingen förstår nog vad jag pratar om, men det gör inget. JAG vet vad jag menar. 😉

Men det är frustrerande. Varför liksom kravla sig ur en depression för att sen inte kunna göra det som gör en lycklig?
Jag förstår inte.

Jag är inte deppig, jag är bara frustrerad och förvirrad. För jag förstår verkligen inte vad som är meningen…

Men livet är mycket bättre än på väldigt länge, så jag ska nog inte klaga… Jag mår bra här i Finland. Är helt övertygad om att det är här jag hör hemma.

Jag gillar tom vintern!!! Snön & kylan!
Miljöskadad?