Ibland undrar jag varför vissa har så svårt att säga ”Hej” när man möts. För mig har det alltid varit en självklarhet. Även om man inte känner personen man hejar på.

Nu menar jag inte på stan eller i affären, utan hemma. På sin gård eller i sitt kvarter tex. Eller om det är någon man känner igen, på en plats man är på.

Vi har många grannar. Både i yngre medelåldern och gamla. Alla hälsar. De äldre vill gärna stå och prata en stund, vilket jag tycker är trevligt.

Men så har vi ett par som bor i vår trappuppgång samt en i trappen bredvid. De hälsar aldrig tillbaka! Aldrig! Om man hälsar så kollar de antingen på en som man vore dum i huvudet, eller så kollar de åt ett annat håll när de ser en komma.

Vad beror det på? Blyghet? Jag tycker iallafall att det är oartigt att inte heja tillbaka.

Och medan jag skrivit detta (står ute och väntar på Malvas taxi) så har jag hejat på 5 grannar, varav 5 har hejat tillbaka.

Så. Fel på mig är det inte.