Vad tiden går… har inte haft motivation till att skriva alls, men det är ganska typiskt mig på somrarna. Se bara på tidigare år.

Jag mår mycket bättre än på länge, trots att jag har mina upp-och-ner-dagar, men man är inte mer än människa. Vad jag däremot har märkt är att jag mår bättre psykiskt när jag gör saker och inte bara sitter hemma och ugglar. Det borde ju vara ett tecken på att det vänt, för så kändes det inte innan. Och föressten så brydde jag mig inte heller då. Ångest har jag naturligtvis emellanåt, men inte alls så intensivt de dagar jag hittar på saker, även om det bara är att gå till plaskis med barnen. (Apropå det, så måste jag ta min medicin… är ganska slarvig med den, men jag försöker komma ihåg, för OM jag missar, om så bara för en dag, så kommer ångesten och klubbar ner en)
Magen mår bättre också. Jag håller mig ifrån allt som innehåller mjölk, eller spår av mjölk. Det fungerar fint. Och det känns så jäkla bra. Äntligen liksom!

Ledvärken däremot är inte att leka med, men vad kan man göra? Förtroende för sjukvården har jag aldrig haft (förutom när jag fick träffa den där braiga doktorn som har slutat) och jag är inte förvånad över hur de behandlat min lillasyster under veckan. Nåväl, det man inte dör av gör en starkare, eller hur var det nu. Hur jag nu ska kunna bli starkare med en dysfunktionell kropp…. men men.

Idag fyller min lillasyster hela 25 år och jag ska alldeles strax krypa ner i sängen för att gå upp om några timmar och slå in paket för att sedan fira henne så mycket vi kan. Jag har en alldeles speciell present till henne och när jag såg den så tänkte jag att ”det där vill hon säääkert jättegärna ha”, så det hoppas jag… för dyrt var det. 😛 Visar eventuellt bild senare om det skulle finnas intresse.

Det är en sån sak jag har tänk på ibland, att jag kanske ska bjuda på lite bilder här och visa vad jag sysslar med då det inte blir så mycket inlägg under sommaren. Men så är jag oerhört lat av naturen så vi får se om jag orkar. 😉 Jag måste ju byta bloggdesign också… men jag vet inte till vad… Nåväl. Jag lever iallafall. Och jag mår bra! Det är huvudsaken!