År: 2009

Urinvägsinfektion?

- Susanna

Igår fick jag ett psykbryt.
Undrar varför jag aldrig kan få må bra. Är det inte det ena så är det det andra. Eller så händer nåt däremellan. Som nu. Storbölade en lång stund. Kändes bra.

Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 14 så jag kan gå till doktorn eftersom att jag har urinvägsinfektion. Hade ont och kissade med sveda hela dagen igår. Ibland kan jag få så, men det går oftast över bara jag ökar mitt vätskeintag. Men inte denna gång. Igår gick den molande värken över till kramper som känns som mensvärk. I skrivande stund känns det som om jag ska krysta ut min hormonspiral, fast det egentligen inte gör ont i livmodern. Jag låg i sängen halva dagen igår, käkade Naproxen och tryckte ner mitt vetehjärta i ljumsken för att kunna sova.

I morse var kisset inte normalt, det hade inte samma färg som det brukar utan mer rött i sig. Blod alltså. Strålande! Och kramperna fortsatte så jag tvingade min karl att åka till apoteket och köpa test och mycket riktigt så blev stickan rosa. Och om den blev rosa skulle man kontakta läkare, vilket jag nu har gjort.

Samtidigt kan man ju tycka att jag borde ta upp alla mina andra symtom idag, men jag söker ju för uvi, inte för det andra… dessutom vet jag inte vilken läkare jag får, men jag tänkte ta med mig listan ifall han/hon frågar. Och å andra sidan så skiter jag i mina andra besvär just nu, jag vill bara att det här onda ska gå över. I de andra fallen kan jag ju iallafall gå upprätt… det går inte nu. Sitta går bra, men stå… aj aj. Fast nu vill jag ju inte ta smärtstillande innan de har kollat upp mig så det är bara att härda ut. Hallelujah!

Nej, nu måste jag sluta skriva. Jag måste minsann kissa igen. Jag gör fan inget annat än att dricka och kissa. Tranbärsjuice och citronvatten är mina bästa vänner just nu. Och vetehjärtat. För att inte tala om toaletten. Weii. 🙁

Kattutställning

- Susanna

Var på Birkas utställning i Nacka i lördags och det var lääääänge sen jag mådde så bra psykiskt. Så fort jag kommer hemifrån, utan barn (Jasmine var visserligen med mig) så går det ganska bra. Dock hade jag fortfarande ingen aptit… åt typ 1 falafel och 3 matskedar bulgur på hela dagen av rädsla att magen skulle balla ur. Då är jag hellre utan mat. Dricker gör jag iallafall ordentligt så det kan man inte klaga på.

Utställningen gick super! Jag tror inte att jag varit så glad eller chockad på länge. Gurkan fick Ex1 (vilket vi var där för) men även BIV (som jag alltid tyckt är skitsvårt att få) och NOM (för att inte tala om ÄNNU svårare)!!! När han nominerades tappade jag andan. Jag blev så himla chockad! Min gurk! Det händer bara inte var min tanke, men det gjorde det. 🙂 Ännu roligare var att hans syster (som tävlade hos en annan domare) också blev Nominerad och fick alltså tävla ihop med Gurkan i slutet av dagen. Ingen av dem vann, men dagen var helt underbar ändå. Jag fick ju mer än vad jag hoppats på och domaren, samt andra domare + uppfödare tyckte att Gurkan var superfin och ville ta med honom hem. 😉 Min uppfödare, dvs där jag köpt honom sa att detta var något jag nog får vänja mig vid… men hur gör man det? Gosh säger jag bara. Förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till… Men inte klagar jag! 😉

På söndagen var det klubbmästerskap i Nerk, och han hade en ny domare och där fick han visserligen en hyfsad bedömning… men han fick gå hem. Inte för att jag var förvånad över det, men den orsaken vill jag inte skriva om här. 😉 Hon som dömde honom sa också att om man skulle behöva visa någon hur en norsk skogkatt ska se ut, så är han ett praktexemplar… men som sagt, han fick gå hem… Men den andra hanen som fick stanna var supersnygg, så jag gråter inte blod. Jag vet numera att jag faktiskt har en rätt snygg grabb ändå. 😉

Och det gjorde absolut inget för jag var såååå trött efter lördagen och han också för den delen. Och för mig är det bättre att det går bra på en internationell utställning än på KM, eftersom att det är fler katter (motståndare) och fler vana/kända domare där, som vet vad de pratar om. Och det är de internationella utställningarna som ”räknas” i längden.

Så, summan av två utställningar i hans liv är alltså: 2st Excellent 1, 1st BIV & 1st NOM – Inte helt fel om du frågar mig. 🙂
Inte för att jag blir ledsen om han inte skulle vinna sin klass, men det är klart att man blir lite besviken om man pungar ut med 300:- och inte får det man vill ha… I vårt fall för närvarande alltså Ex 1:or. Men allt annat är bara bonus. Så, som sagt; jag är MER än NÖJD.

… och när jag väl sover…

- Susanna

… så drömmer jag om vatten och översvämningar…

Om du drömmer om översvämningar, för mycket vatten eller stora vågor, är det ofta ett tecken på att något sker i livet som drar igång mycket känslor. När det, enkelt uttryckt, blir ”för mycket” känslor är det vanligt att man drömmer om översvämningar eller att man håller på att drunkna. Det kan vara saker som sker i vardagen och som gör att man kastas mellan glädje och sorg, mellan ilska och deppighet eller andra känslor som är starka.

Översvämningar kan symbolisera känslor som svämmar över och som vi inte kan hantera.
Var översvämningen äger rum är betydelsefullt, det kan vara miljön som är nyckeln.

Hmmm…
Livboj någon?

Oförklarig värk + strejk

- Susanna 3 Comments

Vaknade i morse med en enorm värk i handen (vilket inte är så ovanligt iofs), men även i foten, hälsenan typ… aj aj, kunde knappt stå på benen. Några minuter senare brakade magen ihop med smärtor och akuta toalettbesök. 🙁  Och senare på dagen fick jag knasont i hela kroppen. Precis som förra gången, fast det gör inte fullt så ont som då. Jag fattar inte vad det beror på… jag har inte legat illa. Det vet jag eftersom att jag inte sover så bra… om jag ens somnar på nätterna. Jag är inne i en sån där jobbig period. Jag är skittrött, men kan inte sova. Ligger och vrider och vänder på mig hela tiden och om jag mot förmodan skulle somna så vaknar jag med 5-10 minuters mellanrum. Grubblar för mycket. har en massa saker jag måste göra… Ibland undrar jag hur jag är funtad, eftersom att jag fortsätter att samla på mig ännu mer jobb än vad jag egentligen orkar med. Känner mig sönderstressad. Och ledsen.

Och magen har, som sagt, gått i strejk. Får inte behålla något jag stoppar i mig, det rinner rakt igenom, så det är bara att käka kiselgel igen. Det smakar som krita… för er som undrar. Inte speciellt smaskigt, men det fungerar faktiskt ganska bra. Har fått i mig 1 smörgås och 1dl köttsoppa (buljongen) på två dagar… Känner att det liksom inte är någon vits att äta när kroppen ändå inte hinner ta upp någon näring. När det är så här kan jag lika gärna sitta på toa med min tallrik… så illa är det alltså. Då avstår jag hellre. Men med kiselgelen så blir magen iallafall lite mer stabil, tack och lov.

Ska försöka ta kontakt med vårdcentralen (inte för att jag har så mycket förtroende för dem kvar, bara för att få höra att det inte finns något att göra åt det – och varför inte passa på att göra det när man har råd denna gång?)  så snart denna svininfluensahysteri har lagt sig något. Sen vill jag ju egentligen inte gå dit och eventuellt bli smittad av något annat elände, om nu någon sjuk person skulle befinna sig där. Jag vet att jag låter pessimistiskt, men det är inte lätt att vara positiv när livet jävlas hela tiden. Jag är så trött på detta… jag minns inte ens hur det var att må bra. 🙁

Jag ska omformulera mitt tidigare inlägg och skriva ut och ta med till farbror doktorn… nån dag i framtiden.

Tills dess ska jag förbereda mig för något jag tycker är kul, kattutställning i helgen… i Nacka.

Vaccinerad

- Susanna 3 Comments

I måndags försökte vi ta vaccinet, men när vi kommit 1/3 i kön (här i Örebro får man köa utomhus) så fick vi veta att allt vaccin var  slut så det var bara att åka hem igen. Tackar för det… När man nojjat hela dagen.

I tisdags gjorde vi ett nytt försök och efter ca 1 timmes köande utomhus och ½ timme inne, tog jag alltså efter mycket velande fram och tillbaka det berömda vaccinet. Främst för att jag inte vet om jag skulle palla en svininfluensa, vem vet jag kanske är en riskgrupp utan att veta om det… Nåväl, det gick jättebra. Lite öm i armen bara men det räknade jag med men inte alls så illa som jag har hört att man kan få. Jag har ondare i min hand än i armen… Däremot har jag varit supertrött (vilket i sig är av en annan orsak, eller iallafall en orsak som jag tror mer på) och först nu ikväll; alltså 48 timmar efteråt har jag fått huvudvärk. Men ingen feber överhuvudtaget.

Jasmine vaccinerades också och hon fick feber (runt 38 grader)  ett dygn efteråt och jätteont i armen. När febern gick bort fick hon nässelutslag, vilka hon har kvar… men som sagt, hon mår precis som hon brukar och har varit i skolan idag.

I mitt fall är det ju inte säkert att huvudvärken beror på vaccinet, eftersom att grannarna sabbade sitt badrum för några veckor sedan, så har det varit byggarbetare här varje dag denna vecka och borrat upp deras golv… och att lyssna på borrande i flera timmar i sträck kan ju faktiskt ge huvudvärk. För att inte tala om all denna ångest (velandet om vaccinet bland annat) och stressande hela veckan. Jag mår ju som sagt bra för övrigt… eller ja, jag mår ju illa som vanligt, men det har jag ju gjort i flera månader så…

Och vårt badrum? Byggarbetarna har varit inne hos oss också för att ”bila” (konstigt ord), de har haft stöd i vårt badrumstak för att bära upp grannens golv.. och nu har vi ett stort jävla hål i vårt badrumstak!!! Och det luktar… urk, så det går inte att gå in där… även om jag nu inte vill gå in och skita när det är ett stort hål upp till grannen. 😉 Lukten beror enligt Erik på att det inte finns nåt vatten i rören. Men har man inte illamående innan så får man det garanterat när man går in där…

Så vi får alltså också ytterligare en jävla dag med oljud, eftersom att de måste åtgärda hålet när de väl är färdiga med deras golv… Kul, inte! Blir ju liksom inget duschande för oss förrän det är färdigt. Så jävla irriterande!