Insomnia

Har så svårt att sova. Häromnatten fick jag panikångest när jag skulle sova. Har fått panikångest tidigare, men detta var det läskigaste jag varit med om. Hela jag darrade, skakade liksom inifrån. Som inälvorna höll på att lägga av. Har känt så tidigare men inte alls i den grad som nu. Riktig läskigt var det men jag somnade till sist.

Sen dess går jag med förväntansångest. Det är snart jul, men jag bryr mig inte. Ingenting bryr jag mig om egentligen, så då får man istället låtsas att man gör det. Så det gör jag nu. Låtsas att allt är så jävla bra, fast jag själv sitter fast i ett mörkt och kallt jävla avgrundshål. Vet inte hur jag ska ta mig ur. Vet bara att jag inte vill ha det så här. Och jag är rädd att göra något åt det också. Onda cirklar och jag är ingen bra kombination.

Låg och grubblade hela natten till idag. Jag vill inte leva om det ska vara så här. Men jag vill inte dö. Jag måste leva för mina barns skull… måste!
Men vad är det för liv att må så jävla dåligt… är det så mitt liv ska se ut i resten av mitt liv så vet jag inte om det är värt det. Måste det vara så jävla invecklat?
Så fort jag försökte slappna av började jag hyperventilera och så var det igång.

Jag skulle aldrig ta mitt liv, för det första är jag för rädd och för det andra så är det inte det jag vill. För det tredje så skulle jag aldrig utsätta min familj för det och för det fjärde så vill jag inte dö. Jag vill bara må bra. Är det för mycket begärt? Vad är det egentligen som jag har gjort för att förtjäna att må som jag gör?

Utåt sett ser jag nog mest trött ut idag, men inombords är det ett kaos utan dess like…

Impulsköp

Eftersom jag lever ihop med en man som aldrig säger vad han vill ha i julklapp eller i födelsedagspresent, kom jag på den briljanta idén att köpa en vinkyl till honom i julklapp. Kanon, tänkte jag och beställde hem en sådan i förra veckan. Paketerade in den i ett fint paket och var glad och nöjd över att jag ÄNTLIGEN hittat något som han faktiskt VILL ha…

Och visst ville han det. Inte för att han visste vad jag köpt, men när han fick en avi igår, hämtade ut ett paket som såg exakt likadant ut som det jag hämtat ut, med exakt samma vikt så började jag ana oråd. Det gjorde även han, anade oråd. ”Tänk om vi har köpt samma sak”

OCH VISST HADE VI VÄL DET!
Efter det fick han en syrlig kommentar av mig: ”Man impulsshoppar INTE före jul! Det vet väl alla?!”

Inte han tydligen. Vill han ha en sak så köper han den… oftast. Beror ju visserligen på priset och vi hade pratat om att införskaffa oss en tillsammans… redan förra året. Men sen blev det aldrig av. Och jag blev så glad när jag kom på det och verkligen såg fram emot när han skulle öppna det…

Jag får väl skylla mig själv… NU får jag leta upp nåt annat. Och jag som trodde att jag var klar med julklappsinköpen. Bah!

Tävlingar

Nu ska jag göra något som jag aldrig har gjort förut, men nu kan jag inte låta bli.
Hittade en blogg som har olika tävlingar och inte för att jag tror att jag har en suck att vinna, så kanske den får lite extra trafik av mig iallafall. 😉

Här är bloggen där man kan vinna underbara ljus från Yankee Candle. De är min absoluta favorit (förutom PartyLite) när det kommer till ljus, och för de som känner mig väl, så är jag en ”ljusoman”. Jag älskar ljus i alla dess former och naturligtvis gäller det främst doftande ljus. Jag äger ju inte fanlistingen för intet. 😉
Här kan du iallafall försöka vinna! Det gjorde jag.

Färdigäten

Så. Nu har jag käkat slut på kuren. Illamåendet gav vika efter ett tag. Skönt för mig.
Vaknade inatt klockan två med kramp. Aj aj aj aj aj… Inte kramp i vaden eller någon annan normal stans, utan i underlivet. Fy satan i gatan vad det kändes. Inte skönt. Rekommenderar inte det alls. Naproxen, ja tack. Nu är det bara att avvakta och se hur och om det utvecklar sig. Har iallafall inte ont nu. Vore skönt att få gå några dagar utan att kroppen spjärnar emot. På alla plan bör tilläggas.

Grön

Nu klättrar jag på väggarna… Grön i ansiket.
Jag mår sååååå j*vla illa att det inte är roligt… inte för att det någonsin är roligt med tanke på vilken fobi jag har, men att jag nu vet att jag ”måste” må illa ända tills på måndagmorgon gör ju inte saken bättre. Ångest varsågod och kom, liksom.

Jag gick ju till doktorn som sagt och visst var det en solklar uvi. Fick Furadantin, antibiotika mot detta som jag ska äta 3 gånger dagligen i 5 dagar. Eftersom att jag var inne rätt tidigt sa doktorn att jag skulle ta tre redan idag, och jag har redan petat i mig två. Men det tar verkligen emot att ta den sista för ikväll… för jag mår fortfarande illa efter den senaste, som jag intog för några timmar sedan. 🙁
Och ja, jag tar den i samband med mat… men jag mår hemskt illa iallafall. Och vad jag har hört så blir det bara värre ju längre tid man äter detta… *går och dör*

Hur ska jag palla detta? Jag bara undrar?!