År: 2009

Ledsen katt

- Susanna 1 Comment

Det går superbra med Rory. Numera är det inget spott eller fräs ens från Wea, hon bara fnyser när han råkar befinna sig i närheten. 😉 Jag är så glad att allt fungerar så bra som det faktiskt gör med allihop.

Däremot har han börjat jama ordentligt. Först trodde vi att han hade ont någonstans… han fick lite mycket godsaker nu i början så han har varit lite lös i magen och i natt kräktes hela gänget… vilket förmodligen var utav fisken de fick i går eftermiddag, trots att den var genomkokt. 🙁

Men alla mår bra nu och har ätit bra under hela kvällen, så det var nog bara det. Men som sagt, han har jamat och ”sett ledsen” ut. Men när han väl leker så är han vild som en galning. 😉 Men så fort man slutar leka med honom så kommer jamet. Gissar på att han är uttråkad. Jag menar, han kom ju från en ”stor familj” med 3 syskon och 4 halvsyskon så lugn och ro kan inte ha funnits i det hushållet. 😉 Imorgon ger vi oss av till djuraffären för att shoppa lite leksaker (de vi har här hemma nu är halvdöda och urtråkiga), kattmat och kattsand. Annars vet jag inte hur vi ska lösa det…

Vad beträffar leken trodde jag skulle funka bra med Musen, men hon är ju så stor! Hjälp! Förra veckan var hon ju vår bebis, men nu.. jag vet inte hur fort det kan gå för en katt att lägga på sig efter en kastration, men hon är större än vår gamla pojke Bibic. För att inte tala om T U N G! :S Och dessutom har hon lite problem med hur hon ska hantera Rory, eftersom att hon är så stor och han så liten. Hon är lite för klumpig och dundrar på i 790 så han är lite reserverad. 😉

Men förhoppningsvis hittar vi några roliga vippor och möss som han kan få döda. Pingisbollar kommer inte på fråga. Been there, done that. De är säkert urskojiga – men inte när man (jag menar, vi människor) ska sova. *vet*

Mitt hjärta har svämmat över!

- Susanna 1 Comment
Übersöt eller vad?
Übersöt eller vad?

Nu är vår nye lille pojk hemma. Och visst är han otroligt söt!? Om han sköter sig så kanske det kan få bli fina barn efter honom om något år eller så. 🙂

Det går över förväntan här måste jag säga.
Han sjöng så fint nästan hela vägen hem och väl hemma blev Musen livrädd och hoppade bakåt flera gånger när hon fick syn på vad vi släpat med oss. 😉 Men nu har hon förbarmat sig över honom, för han måste ju tvättas – han luktar skitäckligt enligt henne. 😉 Bibic reagerade som vanligt, dvs med en tvångstvätt även från hans håll och Wea reagerade precis som jag trott med morr och fräs. Allt i sin ordning med andra ord. Känns bra att det faktiskt går så bra som det gör.

Men jag hade glömt att kissebebisar är så där små! Fast Musen var ju dock mindre när hon kom… Tiden går fort när man har roligt och bara för det så ska jag äckla mig med lite fler bilder som jag snott rakt av från hemsidan, fast det fick jag ju tillåtelse att göra. 🙂 Bilderna är tagna av Inga Lill Rönn / S* Highlander’s. Tack igen Inga Lill för ännu en Highlander’s katt!

Rory 12 veckor Rory 12 veckor Rory 12 veckor

Fortsättning följer…

- Susanna

Idag fick jag svar från doktorn. Inte vad jag hade hoppats på, men jag är ändå förvånad… Förvånad över att de tagit mig på allvar denna gång. Men troligen är det inget ”allvarligt”. Mamma berättade att både hon har och min mormor hade förhöjt värde på ett reumatiskt prov de tagit tidigare. Så det är väl ärftligt.

Bästa Susanna!

Ett av proverna tyder på att du skulle kunna ha en reumatiskt sjukdom. Jag kommer därför att skicka en remiss till reumatologiska kliniken på USÖ. Bli därför inte förvånad om du kommer att få en kallelse från dem framöver. Om du fortsätter att ha besvär, medicinen du fick inte fungerar, eller om du har frågor får du gärna beställa en telefontid.

Med vänlig hälsning
*doktorn*

Bok i örat

- Susanna

Inte visste jag att jag skulle fastna i denna bok jag lyssnar på…

I början kändes det lite mysko och jag var verkligen fundersam om det skulle gå vägen, jag menar… Läser jag en bok som är seg i början slutar det ganska fort med att jag skippar hela boken. Nu skulle jag istället lyssna på en mansröst som läste för mig. Jag var skeptisk, men nu är jag helt såld. Kanske beror det på hans förmåga att uttrycka sig, att han berättar med sådan känsla… jag vet inte, men boken är bra och jag kommer på mig själv under perioder då jag inte lyssnar, att jag funderar hur det ska gå för dem. 🙂 Längtar redan tills jag får lite mer egen tid så jag kan sätta mig och lyssna igen. 😉

Idag har jag städat och haft boken i örat. Och vips vad mycket enklare det gick att få saker gjorda. Suverän uppfinning måste jag säga. Det enda negativa är att det är lite buggigt ibland, att uppläsningen stoppas och hackar, men det är sånt jag kommer att rapportera till Buzzador när min provperiod är över. I övrigt kan man ju köpa ljudböcker själv och inte streama.

Häromdagen hittade jag en pocketbok på ICA som ligger och väntar på mig; Änklingen av Ray Kluun. Har läst den första boken och tyckte om den, fast jag tyckte att mannen i boken var lite underlig. 😉 Men, som med sådana böcker så vill jag alltid veta hur det gick sen… och nu ligger alltså boken här och ropar: Läs mig så får du veta!

Samtidigt kan jag inte ge mig an att läsa den förrän jag har lyssnat klart på den jag nu lyssnar på; Vikinga blot av Catharina Ingelman-Sundberg. Av någon anledning påminner den mig om Outlander-serierna med Diana Gabaldon… fast dom inte alls är lika. Men de är iallafall lika bra. Eller… jo, det är de.

Jag är så jävla tråkig! (igen!!!)

- Susanna 1 Comment

Tänk att lilla jag skulle vara så dum och elak. Att jag skulle såra någon med vilje. Tänk. För så är det tydligen.
Att jag gör som jag gör beror naturligtvis inte på hur folk behandlar mig? Om jag blir behandlad som skit ska jag naturligtvis ställa upp på allt någon annan vill? Och om jag nu inte gör det är jag såååå elak… eller hur?

Om någon sårar mig eller mina barn, så ska jag naturligtvis släppa allt jag känner och bara göra som vissa personer önskar? Det jag själv önskar är inte väsentligt? Om jag ber någon att ge mig en vettig anledning till varför personen betett sig illa, och denna person vägrar att göra det… är det då fel av mig att välja att inte närvara vid en tillställning där jag måste le och hålla upp någon slags fasad. Att låtsas att allt är sååå bra och att inget har hänt? Eftersom att allt som händer naturligtvis är MITT fel.

För skulle jag åka, och inte vara glad och positiv (hur jag nu skulle kunna vara det i en situation som denna), så skulle jag ju vara så jävla tråkig… jag menar, det har ju hänt! Att jag är så jävla tråkig så fort jag inte duger som jag är. Eller om jag mår dåligt, så får jag inte göra det – utan måste fejka hur jag mår hela tiden. Jag lovar att DET tar på krafterna. Att fejka att allt är okej. Så det gör jag inte längre.

Och för första gången i mitt liv känns det faktiskt bra att inte ställa upp på allt som folk önskar. Jag har ingen ångest över mitt beslut och har aldrig haft. Vilket jag annars brukar få. Jag ställde en fråga om varför personen betedde sig på ett visst sätt och jag har ännu inte fått ett svar. Jag gissar att personen i fråga bara vill att det ska rinna ut i sanden. Jag står fast vid mitt beslut, vilket jag skrev tillsammans med frågan. Vill personen inte ta itu med det, kan personen inte räkna med att jag ställer upp heller.

Och just därför är jag inte bara elak, dum i huvudet, sårar mina nära… jag är JÄVLIGT tråkig också!!