…egentligen…

Man sitter här med förväntansångest, eller jag inte ångest kanske, men känslan att ”weii, snart är klockan tolv”… men man aldrig lär sig det jävla antiklimax som kommer efteråt…

Jahapp. Så var det ett nytt år igen då. Typ.

Trots det sitter jag här och väntar på det magiska.