Månad: november 2009

… och när jag väl sover…

- Susanna

… så drömmer jag om vatten och översvämningar…

Om du drömmer om översvämningar, för mycket vatten eller stora vågor, är det ofta ett tecken på att något sker i livet som drar igång mycket känslor. När det, enkelt uttryckt, blir ”för mycket” känslor är det vanligt att man drömmer om översvämningar eller att man håller på att drunkna. Det kan vara saker som sker i vardagen och som gör att man kastas mellan glädje och sorg, mellan ilska och deppighet eller andra känslor som är starka.

Översvämningar kan symbolisera känslor som svämmar över och som vi inte kan hantera.
Var översvämningen äger rum är betydelsefullt, det kan vara miljön som är nyckeln.

Hmmm…
Livboj någon?

Oförklarig värk + strejk

- Susanna 3 Comments

Vaknade i morse med en enorm värk i handen (vilket inte är så ovanligt iofs), men även i foten, hälsenan typ… aj aj, kunde knappt stå på benen. Några minuter senare brakade magen ihop med smärtor och akuta toalettbesök. 🙁  Och senare på dagen fick jag knasont i hela kroppen. Precis som förra gången, fast det gör inte fullt så ont som då. Jag fattar inte vad det beror på… jag har inte legat illa. Det vet jag eftersom att jag inte sover så bra… om jag ens somnar på nätterna. Jag är inne i en sån där jobbig period. Jag är skittrött, men kan inte sova. Ligger och vrider och vänder på mig hela tiden och om jag mot förmodan skulle somna så vaknar jag med 5-10 minuters mellanrum. Grubblar för mycket. har en massa saker jag måste göra… Ibland undrar jag hur jag är funtad, eftersom att jag fortsätter att samla på mig ännu mer jobb än vad jag egentligen orkar med. Känner mig sönderstressad. Och ledsen.

Och magen har, som sagt, gått i strejk. Får inte behålla något jag stoppar i mig, det rinner rakt igenom, så det är bara att käka kiselgel igen. Det smakar som krita… för er som undrar. Inte speciellt smaskigt, men det fungerar faktiskt ganska bra. Har fått i mig 1 smörgås och 1dl köttsoppa (buljongen) på två dagar… Känner att det liksom inte är någon vits att äta när kroppen ändå inte hinner ta upp någon näring. När det är så här kan jag lika gärna sitta på toa med min tallrik… så illa är det alltså. Då avstår jag hellre. Men med kiselgelen så blir magen iallafall lite mer stabil, tack och lov.

Ska försöka ta kontakt med vårdcentralen (inte för att jag har så mycket förtroende för dem kvar, bara för att få höra att det inte finns något att göra åt det – och varför inte passa på att göra det när man har råd denna gång?)  så snart denna svininfluensahysteri har lagt sig något. Sen vill jag ju egentligen inte gå dit och eventuellt bli smittad av något annat elände, om nu någon sjuk person skulle befinna sig där. Jag vet att jag låter pessimistiskt, men det är inte lätt att vara positiv när livet jävlas hela tiden. Jag är så trött på detta… jag minns inte ens hur det var att må bra. 🙁

Jag ska omformulera mitt tidigare inlägg och skriva ut och ta med till farbror doktorn… nån dag i framtiden.

Tills dess ska jag förbereda mig för något jag tycker är kul, kattutställning i helgen… i Nacka.

Vaccinerad

- Susanna 3 Comments

I måndags försökte vi ta vaccinet, men när vi kommit 1/3 i kön (här i Örebro får man köa utomhus) så fick vi veta att allt vaccin var  slut så det var bara att åka hem igen. Tackar för det… När man nojjat hela dagen.

I tisdags gjorde vi ett nytt försök och efter ca 1 timmes köande utomhus och ½ timme inne, tog jag alltså efter mycket velande fram och tillbaka det berömda vaccinet. Främst för att jag inte vet om jag skulle palla en svininfluensa, vem vet jag kanske är en riskgrupp utan att veta om det… Nåväl, det gick jättebra. Lite öm i armen bara men det räknade jag med men inte alls så illa som jag har hört att man kan få. Jag har ondare i min hand än i armen… Däremot har jag varit supertrött (vilket i sig är av en annan orsak, eller iallafall en orsak som jag tror mer på) och först nu ikväll; alltså 48 timmar efteråt har jag fått huvudvärk. Men ingen feber överhuvudtaget.

Jasmine vaccinerades också och hon fick feber (runt 38 grader)  ett dygn efteråt och jätteont i armen. När febern gick bort fick hon nässelutslag, vilka hon har kvar… men som sagt, hon mår precis som hon brukar och har varit i skolan idag.

I mitt fall är det ju inte säkert att huvudvärken beror på vaccinet, eftersom att grannarna sabbade sitt badrum för några veckor sedan, så har det varit byggarbetare här varje dag denna vecka och borrat upp deras golv… och att lyssna på borrande i flera timmar i sträck kan ju faktiskt ge huvudvärk. För att inte tala om all denna ångest (velandet om vaccinet bland annat) och stressande hela veckan. Jag mår ju som sagt bra för övrigt… eller ja, jag mår ju illa som vanligt, men det har jag ju gjort i flera månader så…

Och vårt badrum? Byggarbetarna har varit inne hos oss också för att ”bila” (konstigt ord), de har haft stöd i vårt badrumstak för att bära upp grannens golv.. och nu har vi ett stort jävla hål i vårt badrumstak!!! Och det luktar… urk, så det går inte att gå in där… även om jag nu inte vill gå in och skita när det är ett stort hål upp till grannen. 😉 Lukten beror enligt Erik på att det inte finns nåt vatten i rören. Men har man inte illamående innan så får man det garanterat när man går in där…

Så vi får alltså också ytterligare en jävla dag med oljud, eftersom att de måste åtgärda hålet när de väl är färdiga med deras golv… Kul, inte! Blir ju liksom inget duschande för oss förrän det är färdigt. Så jävla irriterande!

Shit

- Susanna 4 Comments

Sitter och googlar på alla mina olika symtom och blir faktiskt lite smått mörkrädd. Inte nog med att jag först varit ganska anti mot vaccinering av baconsnuvan, har jag nu tvärvänt. Klart jag ska vaccinera mig. För tänk om… tänk om jag faktiskt själv ÄR i riskgruppen fast ingen läkare vill/har lust att ta mig eller mina symtom på allvar. Jag menar, det är ju inte så att jag inte har försökt… Malva är redan vaccinerad en gång, hon ÄR ju berättigad den eftersom hon ligger inom riskgruppen. Så idag ska vi försöka få till en vaccination…

Nåväl, som en del vet har jag misstänkt ganska länge nu att jag lider av IBS – men då jag inte får komma till läkare och bli undersökt ordentligt så får jag väl försöka luska på egen hand. Enligt mina symtom kan jag ha antingen IBS, Chrons, Ulcerös kolit eller magsår. Eller så är jag ”bara” utbränd. Eller hypokondriker…

Vi kan börja med det ständiga illamåendet. Reumatologen trodde att det berodde på att jag fått biverkningar på Xanor, vilken jag ätit nu i många år. Själv tror jag inte så mycket på den versionen… Men som sagt jag är ju ingen läkare. Kollade sköldkörteln för något år sedan, och har kollat för diabetes. Båda två har jag fått negativa svar på. Mår illa mer eller mindre konstant. Kräks inte, men det känns ibland som jag ska göra det… Kväljningar, klump i halsen och ja, dagligen illamående som inte går över. Äter Postafen och tuggar Calma varje dag. Testade negativt för celiaki (glutenintolerans) förra veckan (hemtest).

Sedan en tid tillbaka, tror det var redan i somras upptäckte jag något konstigt på mina tånaglar. Det ser nästan ut som om jag har dubbla naglar…
Ingen läkare har brytt sig om det heller… fast jag varit orolig över det.
De ser helt vidriga ut – ärligt talat. Jag gissar dock på att det rör sig om någon vitaminbrist, eftersom att jag får mina ”anfall” och inte kan tillgodogöra mig något av det jag äter eller dricker. Har börjat ta extra vitaminer varje dag så jag hoppas att det ska bli bättre. Men om det är sådana där linjer, som det nästan inte finns några artiklar om på svenska, så kan dessa bero på bl a invärtes sjukdomar… så det låter ju inte så kul direkt.

Sen har vi ju magen, det är ett helt kapitel för sig. I perioder är den lugn och stabil. Med perioder menar jag 3-4 dagar… Ibland kan jag äta vad jag vill och må bra, nästa gång jag äter samma sak får jag akut ont i magen och måste springa till toan innan jag knappt har svalt. Andra dagar, är jag istället förstoppad av samma mat. Är gasig som bara den, magen leker åskväder, bullrar och har sig.

Men om någon vill leka doktor eller ge sig på en gissning så kommer mina symtom i en lista:

  • illamående
  • växlande diarré, ”normal” avföring, förstoppning
  • magont i övre och nedre delen
  • magknip
  • akuta toalettbesök i samband med måltid (oavsett vad jag äter – dock inte alltid, men ofta)
  • uppkördhet
  • svullen mage
  • minskad aptit
  • känner ingen direkt hunger  (varierar dock)
  • ingen viktnedgång (står stilla)
  • ont under höger och vänster revbensbåge (fram och bak)
  • sveda i magen
  • klumpkänsla i halsen (har dock ej sura uppstötningar eller halsbränna)
  • halsen känns tjock
  • svårt att rapa
  • torra slemhinnor
  • psoriasis
  • ledvärk (med värmeökning + svullnad trots medicinering)
  • ångest
  • panikångest
  • depression
  • oro
  • mardrömmar
  • trötthet (spelar ingen roll hur mycket/lite jag sover)
  • hemorrojder (visserligen haft sen sista graviditeten av & till)
  • konstiga tånaglar
  • gaser
  • irritation
  • frossa/fryser lätt
  • svettningar/vallningar
  • stickningar/domningar/myrkrypningar/ karpaltunnelsyndrom
  • yrsel
  • fetma
  • ljud/pip i öronen (ibland)
  • ringar under ögonen
  • migrän med aura
  • glasbubblekänsla
  • hjärtklappning
  • okoncentrerad
  • spända muskler (hela jag är spänd)
  • kramp
  • urinträngningar (kan iofs bero på den mängd medicin jag petar i mig)
  • kraschat självförtroende
  • tappar tråden/glömsk
  • nedstämd, gråter lätt
  • synstörningar
  • klarar inte av stress
  • balansproblem (känns som om jag lutar ibland)
  • håravfall
  • minskad lust, orkar inte göra ens de enklaste sysslorna
  • låtsas utåt att allt är bra fast jag mår skit (orkar inte förklara varje gång)
  • noll motivation
  • tänker/grubblar/funderar för mycket
  • och en massa annat som jag inte kommer på just nu.

Jag kan inte säga att jag är fysiskt stressad. Däremot mentalt, vilket kanske beror på min ångestproblematik, men det blir inte bättre. Jag grubblar JÄMT och när jag försöker komma underfund med vad det egentligen beror på så kör jag fast. Jag är som en dator som bara står och tuggar… Jag har ingen direkt tid för återhämtning, om det nu skulle röra sig om stress/utbrändhet eftersom att jag, som sagt, grubblar jämt. Hade det varit fysiskt så hade det varit så mycket lättare. Jag kan ju inte stänga av hjärnan liksom.

Fick dock ett tips på att försöka föra dagbok  för att se vad det är som utlöser stressen… så det kommer väl ett par inlägg om det när jag har ork. Det är ju ingen idé att vända sig till vårdcentralen, för jag är ju bara ett hopplöst fall… iallafall känns det så.

Förbannad

- Susanna

Mina barn dansar varje lördag och idag när vi skulle gå hem luktade spya lång väg i omklädningsrummet, där satt en mamma med sin dotter… varav mamman utbrister; ”nej nu får du sluta för om du fortsätter sådär så kanske vi också får magsjuka!”

Alltså hade barnet kräkts ordentligt när hon skulle byta om, men skulle ändå in och dansa, samt smitta ner andras barn!

Jag blir så j*vla förbannad så det finns inte ord. Inte nog med att jag har emetofobi (rädsla för att kräkas) men jag bara undrar hur folk tänker? Min egen ångest kan jag (knappt) leva med – men jag kan absolut inte leva med UPPENBART korkade föräldrar, sorry!

Visst, dansen kostar rätt mycket pengar och de har betalt för att barnet ska gå där, men det kan väl ändå inte släpa dit ett barn som är sjukt?!

Hade det varit mitt barn hade jag sett till att få hem henne illa kvickt. Men jag verkar tydligen vara en av de få som resonerar så?
Jag sa även till mamman att hon borde ta med sig sitt barn och gå hem, men hon bara blängde surt på mig och gick in i salen, varav jag tog mina barn, varnade andra föräldrar och gick hem.

Nu däremot har jag världens jävla ångest. Jag blir så jävla trött på föräldrar som bara tänker på sig själva!!!!!