Hand-update

Och så en update angående handen då.
Jag var ju hos läkaren i förra veckan för att diskutera mina alternativ. Provsvaren samt röntgen hade nu kommit och det syntes inga förändringar.. konstigt tycker jag, jag känner ju skillnanden i handen, där svullnaden sitter. Känns som om benet är helt utplattat och brett, men det var ”normalt”… eller ja, iallafall ingen fara. Nehej. Jahaja.

Fick dock inte träffa samma läkare som skickade remissen, varav jag fick dra hela historien igen. Denna läkare tyckte sig dock tro att det rörde sig om psoriasisartrit eftersom att jag har haft ont nu oavbrutet i 4,5 månad – vilket i sig inte är normalt överhuvudtaget. Nåväl, jag berättade om min medicin, att den inte fungerar som jag vill och han sa att jag har två saker att välja på; antingen får jag något som bara tar ner svullnaden eller så får jag något mot smärtan. Jag valde det senare, så nu käkar jag Diklofenak 4 ggr/dag istället för Pronaxen 2ggr/dag. Om jag märker någon skillnad. Jo, ytterst lite. Om jag fick välja så skulle jag behöva knapra det dubbla för att vara nöjd, men det får jag ju inte.

Det mest tråkiga av allt det han sa var nog det att jag troligtvis aldrig kommer att bli bra i min hand. Det vill säga, den kommer aldrig att fungera som den gjorde förr… detta grundade han på att jag gått med detta så länge och att ingen medicin har hjälpt under tiden. Därför låter jag svullnaden vara, och äter min medicin så att iallafall smärtan försvinner under några timmar per dygn.

Men som sagt, det är bara att bita ihop och vänja sig vid sitt nya liv…

Telefonbyte vankas

Nog för att jag menade vad jag skrev, men jag menade det inte direkt på det sättet som en viss person tydligen ansåg att jag behövde, när jag fick påringning klockan halv 2 en natt här för några dagar sedan. Det kan jag leva utan, jag lovar. Jag blev skitskraj och trodde att det var något allvarligt som hade hänt… Man vet ju aldrig menar jag, när folk bara håller på och dör hela tiden. 🙁
Nu halkade jag ner ett par rejäla steg från stegen. Jag som hade så bra utsikt från där jag var… nåja, det är bara att börja klättra igen.

Jag har ju äntligen blivit av med dessa jävla telefonförsäljare också, iom att jag tog bort mig från Eniro. Nu väntar jag bara på inkommande pengar (som jag hoppas att jag får snart) så jag kan kasta min odugliga mobil, som jag visserligen älskar fortfarande, men som har börjat bete sig dumt. Stänger av sig när den har lust bland annat. Dags att köpa en ny med andra ord. Vet redan vilken jag ska ha, blir samma som sambon har. Och iom det bytet blir det även byte av mobilnummer… så jag kan få vara ifred på nätterna hädanefter. Det är inte så praktiskt att jämt ha på ljudlös, eftersom att jag jämt glömmer bort att sätta på ljudet när jag väl stängt av det. Och sedan klagar folk på att man aldrig svarar i telefon. 😉 Och numret kommer inte att registreras någonstans, så vill man ha det så får man snällt fråga. 🙂

Döden

Egentligen borde man vara mer tydlig med att visa vad man egentligen tycker om människor omkring sig. En dag kan det vara försent. Dock är det svårt att säga till människor som står en nära, hur mycket de egentligen betyder för en… fast det egentligen inte borde vara så svårt. Jag vet inte, personligen tycker jag att det är svårt att säga ”jag älskar dig” till någon annan än min sambo eller mina barn – fast jag faktiskt älskar många personer i min närhet.

Sådana tankar dyker upp när personer plötsligt går bort. Jag tänker så mycket och jag lider med min lillasyster just nu. Jag till och med känner för hennes pappa, vilken är en person som jag annars har väldigt svårt för. Men ens barn inte dö före en, de ska bara inte det oavsett hur jävlig förälder man än varit. Det får mig också att tänka på min relation till min egen pappa. Inte för att han har varit elak mot mig på något sätt, men jag har av olika anledningar valt att ha vår relation på mina villkor. Just idag känns det så…. korkat. En dag kan det vara försent…

Men att döden inträffar två gånger under en och samma vecka är för mig helt sjukt. Så sjukt. Och båda var alldeles för unga för att lämna livet på jorden.

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.

Alf Heniksson

Finns här alltid för dig, systerdyster!