.. för ytterligare en födelsedag.

Har inte haft en sådan stor ångest för det den senaste tiden, förutom idag. Jisses.

Tror att det främst är pga att jag inte har pratat med min pappa sedan i julas. Jag förväntar mig inget utav honom, det börjat kännas konstigt att jag inte har en ”normal” relation med honom. Samtidigt som jag vet att det var ett val jag gjorde, som jag står för eftersom att det har varit bra för mig. Jag har kunnat läka och gått vidare… Tills idag, då han skickade ett vykort på mailen för att gratta mig… och de där små orden; frågan om han fick komma imorgon. Panik.

Jag hade ärligt talat inte räknat med det. Och nu vet jag varken ut eller in. Om jag ber honom att inte komma, så kommer jag säkert ångra mig. Men om jag låter honom komma så kanske jag mår dåligt för det. Dilemma!