Då var det dags igen…

.. för ytterligare en födelsedag.

Har inte haft en sådan stor ångest för det den senaste tiden, förutom idag. Jisses.

Tror att det främst är pga att jag inte har pratat med min pappa sedan i julas. Jag förväntar mig inget utav honom, det börjat kännas konstigt att jag inte har en ”normal” relation med honom. Samtidigt som jag vet att det var ett val jag gjorde, som jag står för eftersom att det har varit bra för mig. Jag har kunnat läka och gått vidare… Tills idag, då han skickade ett vykort på mailen för att gratta mig… och de där små orden; frågan om han fick komma imorgon. Panik.

Jag hade ärligt talat inte räknat med det. Och nu vet jag varken ut eller in. Om jag ber honom att inte komma, så kommer jag säkert ångra mig. Men om jag låter honom komma så kanske jag mår dåligt för det. Dilemma!

Ledsen katt

Det går superbra med Rory. Numera är det inget spott eller fräs ens från Wea, hon bara fnyser när han råkar befinna sig i närheten. 😉 Jag är så glad att allt fungerar så bra som det faktiskt gör med allihop.

Däremot har han börjat jama ordentligt. Först trodde vi att han hade ont någonstans… han fick lite mycket godsaker nu i början så han har varit lite lös i magen och i natt kräktes hela gänget… vilket förmodligen var utav fisken de fick i går eftermiddag, trots att den var genomkokt. 🙁

Men alla mår bra nu och har ätit bra under hela kvällen, så det var nog bara det. Men som sagt, han har jamat och ”sett ledsen” ut. Men när han väl leker så är han vild som en galning. 😉 Men så fort man slutar leka med honom så kommer jamet. Gissar på att han är uttråkad. Jag menar, han kom ju från en ”stor familj” med 3 syskon och 4 halvsyskon så lugn och ro kan inte ha funnits i det hushållet. 😉 Imorgon ger vi oss av till djuraffären för att shoppa lite leksaker (de vi har här hemma nu är halvdöda och urtråkiga), kattmat och kattsand. Annars vet jag inte hur vi ska lösa det…

Vad beträffar leken trodde jag skulle funka bra med Musen, men hon är ju så stor! Hjälp! Förra veckan var hon ju vår bebis, men nu.. jag vet inte hur fort det kan gå för en katt att lägga på sig efter en kastration, men hon är större än vår gamla pojke Bibic. För att inte tala om T U N G! :S Och dessutom har hon lite problem med hur hon ska hantera Rory, eftersom att hon är så stor och han så liten. Hon är lite för klumpig och dundrar på i 790 så han är lite reserverad. 😉

Men förhoppningsvis hittar vi några roliga vippor och möss som han kan få döda. Pingisbollar kommer inte på fråga. Been there, done that. De är säkert urskojiga – men inte när man (jag menar, vi människor) ska sova. *vet*

Mitt hjärta har svämmat över!

Übersöt eller vad?
Übersöt eller vad?

Nu är vår nye lille pojk hemma. Och visst är han otroligt söt!? Om han sköter sig så kanske det kan få bli fina barn efter honom om något år eller så. 🙂

Det går över förväntan här måste jag säga.
Han sjöng så fint nästan hela vägen hem och väl hemma blev Musen livrädd och hoppade bakåt flera gånger när hon fick syn på vad vi släpat med oss. 😉 Men nu har hon förbarmat sig över honom, för han måste ju tvättas – han luktar skitäckligt enligt henne. 😉 Bibic reagerade som vanligt, dvs med en tvångstvätt även från hans håll och Wea reagerade precis som jag trott med morr och fräs. Allt i sin ordning med andra ord. Känns bra att det faktiskt går så bra som det gör.

Men jag hade glömt att kissebebisar är så där små! Fast Musen var ju dock mindre när hon kom… Tiden går fort när man har roligt och bara för det så ska jag äckla mig med lite fler bilder som jag snott rakt av från hemsidan, fast det fick jag ju tillåtelse att göra. 🙂 Bilderna är tagna av Inga Lill Rönn / S* Highlander’s. Tack igen Inga Lill för ännu en Highlander’s katt!

Rory 12 veckor Rory 12 veckor Rory 12 veckor

Fortsättning följer…

Idag fick jag svar från doktorn. Inte vad jag hade hoppats på, men jag är ändå förvånad… Förvånad över att de tagit mig på allvar denna gång. Men troligen är det inget ”allvarligt”. Mamma berättade att både hon har och min mormor hade förhöjt värde på ett reumatiskt prov de tagit tidigare. Så det är väl ärftligt.

Bästa Susanna!

Ett av proverna tyder på att du skulle kunna ha en reumatiskt sjukdom. Jag kommer därför att skicka en remiss till reumatologiska kliniken på USÖ. Bli därför inte förvånad om du kommer att få en kallelse från dem framöver. Om du fortsätter att ha besvär, medicinen du fick inte fungerar, eller om du har frågor får du gärna beställa en telefontid.

Med vänlig hälsning
*doktorn*

Bok i örat

Inte visste jag att jag skulle fastna i denna bok jag lyssnar på…

I början kändes det lite mysko och jag var verkligen fundersam om det skulle gå vägen, jag menar… Läser jag en bok som är seg i början slutar det ganska fort med att jag skippar hela boken. Nu skulle jag istället lyssna på en mansröst som läste för mig. Jag var skeptisk, men nu är jag helt såld. Kanske beror det på hans förmåga att uttrycka sig, att han berättar med sådan känsla… jag vet inte, men boken är bra och jag kommer på mig själv under perioder då jag inte lyssnar, att jag funderar hur det ska gå för dem. 🙂 Längtar redan tills jag får lite mer egen tid så jag kan sätta mig och lyssna igen. 😉

Idag har jag städat och haft boken i örat. Och vips vad mycket enklare det gick att få saker gjorda. Suverän uppfinning måste jag säga. Det enda negativa är att det är lite buggigt ibland, att uppläsningen stoppas och hackar, men det är sånt jag kommer att rapportera till Buzzador när min provperiod är över. I övrigt kan man ju köpa ljudböcker själv och inte streama.

Häromdagen hittade jag en pocketbok på ICA som ligger och väntar på mig; Änklingen av Ray Kluun. Har läst den första boken och tyckte om den, fast jag tyckte att mannen i boken var lite underlig. 😉 Men, som med sådana böcker så vill jag alltid veta hur det gick sen… och nu ligger alltså boken här och ropar: Läs mig så får du veta!

Samtidigt kan jag inte ge mig an att läsa den förrän jag har lyssnat klart på den jag nu lyssnar på; Vikinga blot av Catharina Ingelman-Sundberg. Av någon anledning påminner den mig om Outlander-serierna med Diana Gabaldon… fast dom inte alls är lika. Men de är iallafall lika bra. Eller… jo, det är de.