I lördags var jag ju på rajtantajtan och hade hoppats på att få träffa en gammal klasskompis till mig, dock kunde hon inte komma, men det gjorde inget egentligen; för jag träffade en annan tjej och hon är precis som mig! Fast 13 år yngre. 😉
Hon sa att hon noterat att jag hade ”seabands” men att jag drack alkohol, så graviditet kunde hon utesluta, så hon frågade varför jag hade dem och jag svarade som det är; jag har kroniskt illamående. Och så började vi att prata, för det visade sig att hon också har det, har sökt läkarvård för det men har inte blivit hjälpt alls. Hon har även emetofobi, precis som jag. Det känns jätteskönt att det finns ”en sån som jag” även om jag inte egentligen önskar att någon ska behöva leva med detta…
Men hon som jag, mår illa varje dag, av och till i varierande skala. Och nu är vi varandras stöttepelare. Och det känns så skönt.
Alltid skönt att få träffa på någon som har liknande problem som en själv.. att se med egna ögon att man inte är ensam.. även om man hör om andras problem..tycker man att man är ganska ensam tills man stött på en ”likvärdig” person som en själv..
kramkram