Normalt

Nu är det något som händer igen…
Det började för några dagar sedan med illamående samt migrän. Därefter fick jag en slags panikattack i kroppen. Kroppen visade symtom, men jag kände inte av det mentalt. Skönt tänkte jag, då kanske jag håller på att ”tillfriskna”… eller något vet jag att jag tänkte. Sedan ökade migränen och nu, nu är jag på helspänn.
Vaknar mitt i nätterna med ett otroligt illamående samt svettningar. Vaknar på morgonen med illamående, tar en Xanor och sen är det lungt i några timmar.

Nej, jag är inte gravid.

Men det är oerhört störande detta. Jag vill ju kunna fungera normalt. Vad nu än det är.
Undrar vad mitt undermedvetna pysslar med egentligen.

Men kul…

Tänkte gå ut och sätta mig i solen och läsa lite då jag stötte på vår nya granne…

”När är det dags?” frågar hon
Uhm… ut ur min mun flög det bara ”Nej nej, jag är bara FET varpå hon slog sig för munnen och smet in. Undrar vem som skämdes mest, hon eller jag…

Magen är ett känsligt ämne för mig. Jag försöker med allt för att få den att bli platt, vilket inte är så lätt när man lider av trolig IBS. Magen ser ut som en ballong för jämnan, så jag har börjat att acceptera det. Men samtidigt gör det ju ont att få sådana kommentarer. Inte för att det är fult med gravida magar, men när jag inte är det vill jag inte ha den kommentaren. Och jag ska inte ha fler barn heller så det är ingen önskan från min sida. Hade jag råd så skulle jag utan tvekan fettsuga mig. Direkt.

Rädd

Så har jag faktiskt mått bra ett tag, har inte haft några tankar på illamående tex. Jag måste försöka ändra hur jag tänker… för igår kväll, när jag såg min ångestmedicin, så tänkte jag att det faktiskt var ett tag sedan som jag tog en…

Och så idag, har jag mått bra. Tills jag skulle göra rent toan. Då ser det ut som om någon har spytt däri men inte spolat… Panik.

Så nu sitter jag här och sväljer och sväljer… Jag vill inte tänka på det. Det behöver ju inte vara spyor, men jag är så rädd. VKS borde ju vara över för den här gången tycker man ju. Vi har ingen snö, det är varmt ute (förutom idag när det regnar) och det är ingen vinter mer. Men jag klarar inte detta. Inte nu. Dessutom, skulle det vara vks så borde det ju ha hänt något mer eftersom att det har gått flera timmar och ingen har tagit på sig ”skulden”.

Men jag är rädd iallafall. Livrädd!

Flyttat ”hem” igen

Så fick jag alltså hemlängtan och beslutade mig för att flytta hem igen.
Mina gamla ångest och deppinlägg ligger naturligtvis i en fin ordning här. Dock finns det en del fel, vilket jag är medveten om. Jag talar förstås om alla permalänkar som inte fungerar. Nåväl, det hinns med hoppas jag.

Just nu mår jag faktiskt ganska hyfsat, men jag har lärt mig att inte ens säga så, för då brukar det gå käpprätt neråt.
Hoppas att ni vill fortsätta läsa hos mig här istället för på andra stället. 🙂

Drömtydning

Jag drömmer så mycket konstigt just nu, så jag la upp en av drömmarna på ett forum och bad om en tolkning. Och det fick jag. När jag sedan läste den rös jag i hela kroppen, för allt stämmer. Det känns som om jag vet vad jag ska göra. Jag ska iallafall försöka… frågan är bara hur.

Min dröm är i kursiv text. Tolkningen med stora bokstäver.

Har de senaste dagarna drömt mycket deltaljrikt och underligt.
Att drömma om flygplan som kraschar är inget nytt för mig, så jag blev faktiskt lite ställd över hur drömmen ”blev” denna gång. Två nätter i rad har jag vaknat kallsvettig i panik med hjärtat bultandes… fast jag har ändå inte varit rädd, så där som man kan bli av mardrömmar.

Så, till drömmen då:
Jag ska ut och resa = SE DIG OMKRING med min syster. DIN SYSTER = DIN KVINNLIGA SIDA
När vi kommer till flygplatsen har jag naturligtvis glömt något =DU HAR GLÖMT NÅGOT VIKTIGT och måste åka hem och hämta det. Det slutar naturligtvis med att jag blir jättestressad och missar planet. Men på någotvis bestämmer sig kaptenen = DIN MANLIGA SIDA för att vänta på mig. Jag kan hoppa på någon annanstans, för de har problem med att få upp planet i luften. Det bara cirkulerar och vill inte stiga. Jag får det förklarat att flygplanet är för tungt och har inte använts på länge…DU HAR MYCKET BAGAGE SOM INTE ANVÄNTS PÅ LÄNGE

Dock kommer jag på planet = DITT EGET OMEDVETNA/VERKLIGHETSFLYKT, det startar och accelererar = DET GÅR FORT så jag sugs fast i stolen och inte kan röra mig.= DU BLIR HANDLINGSFÖRLAMAD
Återigen vägrar planet att stiga, så jag får ta bussen = DET KOLLEKTIVA/INÅTVÄNDA ut på landet till en annan landningsbana.

Så jag traskar barfota mitt ute i ingenstans. Det finns inte en människa, bara ängar och åkrar = INRE UTVECKLING. Jag tycker att det är väldigt vackert, men ganska ensligt, men jag känner mig trygg. Så kommer jag till en liiiten by med två hus i. Ena är som en kiosk = DU(gammeldags) fast utan lucka… och det andra huset = DU ska jag akta mig för= DU IGNORERAR DENNA DELEN AV DIG SJÄLV, jag vet inte varför, men det gör jag. Jag köper en dricka eftersom att det är varmt ute. Jag är ensam, bekväm, lätt i sinnet och bryr mig inte ens om det där planet jag ska med…

Tills jag får tag på min mamma =DIN INRE MAMMAROLL, som sitter barnvakt åt min dotter =DIN LITE NYARE SIDA/DITT INRE BARN medan jag ska ut och flyga. På något sätt bestämmer hon sig för att kolla upp hur det går med flyget och struntar helt i min dotter = DU STRUNTAR I DITT INRE BARN. Hon lämnar dottern helt ensam och jag får panik när hon ringer från Italien för att tala om att hon tog min plats och åkte istället för mig.

Där står jag i mitten av ingenstans, dock vet jag att det är lååångt från där min dotter befinner sig, och jag har inga pengar PENGAR = ENERGI kvar (köpte ju dricka) och byn som jag var i finns inte i sikte, fast jag inte har rört på mig…DU KAN INTE NÅ DITT INRE BARN, EFTERSOM DU IGNORERAT DET TIDIGARE.

Ganska inspirerande, eller hur?
Mitt inre jag har jag ju talat om tidigare när jag gick i terapi, men jag trodde att hon var borta för alltid… men när jag läser tolkningen så är den klockren. Jag har inte blivit ”av” med henne, jag har bara tryckt in henne längre inom mig.