Jag börjar bli knäpp, på riktigt…
Har gjort en egen liten analys och kommit fram till att så fort jag ska göra något, har något inplanerat (trots att det är saker som sker regelbundet) så får jag ångest.
Det kan vara allt från att hämta barnen på skola och dagis, följa med dottern till baletten, gå och handla, åka till svärföräldrarna… vara social hemma. Det är något som inte stämmer, men jag får ökad ångest de dagarna.
Igår fyllde min sambo år. Jag tog mig då, trots ångest, till stan för att köpa present åt honom. Sedan visste jag att vi skulle åka hem till svärföräldrarna på fika, eftersom att de inte kan komma till oss då de är allergiska mot katterna… Det gick bra, tills jag fick en redig panikattack vid fikat. Tydligen märkte ingen av dem det, så tydligen kan jag dölja det bra med mitt poker face.
Idag, eller rättare sagt just nu, skulle min dotter ha varit på sin balett. Jag vaknade vid 6 imorse med en sån stark ångest och illamående så jag trodde att det var kört. Jag skulle nog inte ens hinna ta mig ur sängen innan jag skulle kräkas… så illa var det. Men samtidigt kändes det som ångest, så jag stoppade i mina hörlurar och satte på min avslappningsmusik, och vips så somnade jag om. Att ens försöka andas igenom en panikattack är så svårt, för jag börjar oftast hyperventilera och då blir det värre. Tydligen funkar avslappning bra för mig, även om jag personligen inte tycker att jag slappnar av bra.
Just nu är ångesten inte lika stark, men jag känner att den ligger och lurar, så jag har tagit Xanor ifall att… Den senaste veckan har jag ju haft ångest, flera gånger om dagen och det tär på krafterna. Plus att magen inte fungerar som den ska… Allt är så jävla påfrestande ibland och ibland undrar jag hur mycket mer jag ska orka.
oh känner igen mig, har den där oron nu och vet att ångest är på g… har själv panikångest, socialfobi, depprimerad och krångel med magen men inte fått diagnosen ibs än… kan bara känna med dig.. sitter just nu och har också tagit en xanor och försöker håll amig lugn och inte stressa upp mig.. Gillar din ärlighet och din blogg!
Mage och psyke sitter ihop, så är det. Jobbigt värre… jag tror att mycket sitter i din ”fobi” också.. alltså för att just du ska känna av magen mer.. det är en del av din ångest så att säga..
Hade du inte varit rädd för just det.. så hade du nog inte lidit lika mycket av just de problemen (ångesten hade ju funnits ändå, men på ett annat sätt troligen)
Jag tror inte du är knäppare än nån annan! Jag lider inte av samma ”mängd” ångest som dig, men allt jag planerar måste ältas in för att jag ska klara av det.. varenda del av saken jag ska göra måste kontrolleras i min skalle innan jag ska iväg.. (måste liksom tänka ut ALLA sätt som dagen möjligen kan gå på… skulle något störa den planen jag har för dagen blir jag väldigt stressad och retlig.. och ibland arg.. även om ingen ser det)
Vi är nog alla lika knäppa isf..
stor kram och jobba på! (alltså med ångesten)
MVH Sandra