Long time no see, men tro för den skull att jag inte har haft ångest, för tro mig. Jag har varit i helvetet en vända. Börjar så smått återhämta mig från förra veckan, då illamåendet bara fortsatte… tills jag … ja, gjorde *det* jag är så rädd för. Troligtvis blev jag matförgiftad för det hände bara en gång, eller ja. Två gånger om man ska vara petig. Gallan kom som nummer två, några minuter efteråt. *huu*

Däremot var jag däckad, totalt och mentalt under hela helgen. Jag bara sov, sov och sov.
Har börjat att lyssna på avslappning varje kväll, för att kunna stressa av. Jag tror inte att jag kräktes för att jag hade fått vks, eftersom att det inte hände någon mer gång. Dock fick jag nu veta att den helgen, hade min dotter sin kompis här hemma hos oss… och hon (kompisen) hade sprungit och kräkts hela lördagen… hemma hos oss!

Men som sagt, jag blev sjuk först och hade således ingen kontakt med henne. Och ingen annan i familjen blev sjuk. Sedan är det skönt att inkubationstiden är kort, så jag vet ju med all säkerhet att ingen annan blev smittad eftersom att vi mår bra. Själv är jag fortfarande ”instabil” i huvudet efter vad jag gick igenom, men det är ju mentalt. Det vet jag ju.

Har inte mått illa alls på ett par dagar. Har känt mig lugn och behaglig… tills nu, när jag fick detta om dotterns kompis berättat för mig. Nu är jag tillbaka på ruta ett, fast jag VET att det inte är någon fara. Jag blir så trött på mig själv ibland.