Som sagt… sockerabstinens. Hua!
Helt sjukt att man kan bli så påverkad av sötsaker. Jag är ingen person som direkt gillar bakelser, tårtor och annat slisk, men nu… jag skulle kunna döda för en Mums-Mums… som jag i normala fall inte ens tycker om.

Klarade inte av det helt idag, så jag fick pallra mig iväg och köpa choklad. 85% visserligen, som jag ärligt talat inte ens gillar. Det är sååå beskt.. men lite koll har jag fortfarande. Spärrarna fungerar ännu. Hackade två rutor och strösslade över en stor skål med vispgrädde. Så nu är det ganska lugnt igen, förutom att jag har gallkänningar. Men det får jag stå ut med. Jag vet ju att det går över. Been there, done that.

Och som tack för mitt ihärdiga arbete så pekar vågen neråt idag. Tur för den, för jag har en massa sjuka tankar just nu… tex:

”om vågen inte visar minus så tänker jag faktiskt äta upp barnens salta pinnar”
eller
”om vågen visar plus så har jag rätt att äta upp hela chokladasken…”

Skönt att jag än så länge bara stannar vid tanken, men jag har börjat känna en liten ledsamhet… kommer jag aldrig kunna äta det där mer i hela mitt liv?! Det är sååå synd om mig. *skratt* Fy, vilken dum hjärna man har. Självklart kommer jag att kunna äta chips igen tex, men inte just nu. Jag kör ju på noll kolhydrater, förutom mina snedsteg som 85% choklad, men det är smällar jag får ta. Men det är sjukt, hur ledsen man kan bli över att inte få äta det kroppen skriker efter. Och jag vägrar ge efter helt! Det ska gå. Det bara måste det.