Okej, jag är nu fullkomligt medveten om hur det känns att ha sockerabstinens… 🙁
Hela jag är trött och seg, darrig och har huvudvärk. Samtidigt som det enda jag kan tänka på är en stor chokladkaka. Jag kan nästan känna smaken i munnen, så illa är det. Jag vill ha!!!

Hela kroppen verkar skrika, och hade det inte varit för min envishet (för jag vet ju att det kommer att gå över) och min motivation så hade jag redan sprungit och köpt en. Fast det finns fortfarande choklad i kylskåpet sen häromdagen… men jag tänker inte röra den. Jag vet ju att jag kommer att få traska förbi det här stadiet igen senare om jag nu äter en bit. Och vi alla vet att en bit är inte nog, så det är bäst att låta bli helt. Just nu vill jag bara få igång fettbrasan igen och då ska jag inte äventyra processen, förstöra den genom att ge efter för något som jag egentligen inte vill ha.

Vilket kommer till min andra last här i livet. Coca Cola. De flesta som känner mig vet att jag är en grav cocacolist. Jag har försökt att sluta, trappa ner… men jag blir verkligen deprimerad. Alltså stämmer det att socker är som knark. Även om det inte rör sig om ”socker” utan sötningsmedel. Jag har ju kunnat dricka colan samtidigt som jag har förbrännt fett tidigare, men i kombination med godis (choklad osv) så funkar det inte längre. Jag vet att jag borde lägga ner colan, men just nu måste jag koncentrera mig på det andra ”sockret”. Fast om inte detta sug ger med sig finns det ju inget annat att göra än att lägga ner colan också.

Som sagt, jag vet vad jag borde göra, men jag vill verkligen inte bli så deppad (som jag vet att jag blir) så att jag tappar den motivation som jag har i övrigt.
Många bäckar små, heter det ju.