Månad: december 2008

Här är vi vakna!

- Susanna 1 Comment

Ingen större vits med att gå och lägga sig nu. Först tänkte jag att jag skulle lägga mig och vila, kanske läsa lite i nån skvallertidning, men så fastnade jag (as ususal) här.
Brukar inte somna förrän runt 3-4, vet inte vad det är med mig men jag är inte trött… eller jo, seg är jag ju men inte sovatrött, så jag brukar ligga och vända och vrida på mig halva nätterna, och idag firas det Lucia på dagis så jag tyckte inte att det var någon större vits att lägga mig för att eventuellt somna om en halvtimme för att gå upp igen efter 2 timmar. Lär i sådant fall vara mer död än levande… Som alltid måste ju barnen fira kl 7 på morgonen… fråga mig inte varför.

Sitter och roar mig med skojigheter på Facebook. Dock får jag hålla mig för skratt för att inte väcka Erik som ligger och snusar här bredvid. Har skrivit ett litet brev till Maria där. På Facebook alltså. 😉

Besviken

- Susanna 1 Comment

Besviken är jag efter att ha snubblat över en blogg som handlar om en person, vars öde jag följt under en så lång tid. Ett öde som var fruktansvärt, ett öde man egentligen inte i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig. Men ändå visste man att detta faktiskt sker i verkligheten överallt i vår värld. Sådant som inte får hända. Och jag minns så tydligt att när jag för första gången läste den första boken, blev jag glad över att alla dessa utsatta kvinnor nu äntligen hade fått en röst. Någon som faktiskt tog mod till sig och berättade sin historia. För att ge kraft och ork till andra i liknande situationer.

Och så var allt bara påhittat. Påhittat för att tjäna pengar? Vad fanns det annars för mening?

Jag blir faktiskt besviken. Inte för att jag önskar att kvinnor (eller någon annan heller för den delen) ska fara illa. Men jag fullkomligt älskar dessa katastrofberättelser. Sådana som har hänt på riktigt. Sanna historier. Och speciellt denna serie av böcker, som har varit mina absoluta favoriter i så många år. Och jag brukar inte läsa böcker speciellt ofta…

Men då jag som sagt är ett stort fan av sanna historier har jag beställt den bok som snart släpps: Mia – Sanningen om Gömda. Har jag läst alla hittills vill jag naturligtvis ta reda på den verkliga sanningen också.

Näää? *ironi*

- Susanna 1 Comment

Haha, så skrattretande. Läser Aftonbladet och det står med stor text ”Lightmaten gör dig fet”

Vad jag inte förstår är de som faktiskt går på detta, att allt som det står light på, eller är nyckehålsmärkt är supernyttigt. Jag vet inte om det är för att man själv är så medveten och går och läser på alla förpackningar. Ja, nu gör vi ju det för Malvas skull. Man lär sig så mycket av att bara läsa på förpackningarna. Som tex olika sorters fullkornsbröd som ska vara sååå nyttiga, men när man tittar närmare så är det massor med fler kalorier i ett bröd jämfört med andra. För att inte tala om vår jämförelse på olika yoghurtar.

Så jag kollar alltid hur mycket energi ett livsmedel innehåller, framför allt. Det brukar vara det enklaste.

Dumma mage

- Susanna 1 Comment

Så var vi där igen.. Kroniskt illamående. Uppkörd mage. Gasig i magen, men tro fan inte att det går att få ut. Kan ju fortfarande inte rapa eller fisa som andra normala människor kan. Har försökt med medicin från Apoteket men det hjälper föga. Ena dagen är jag förstoppad och den andra får jag springa så fort jag ätit något. Jättekul, verkligen.

Jag är så trött på detta. Jag minns inte ens när jag mådde normalt senast. När allt var som det skulle. Jag menar, om mina problem hade utlöst av någonting, som tex vks, eller nån infektion, men nehej, här får vi skov bara för att. Jag menar allvar, det är inte roligt längre.

Så när man försöker göra ett tappert försök att återigen vända sig till sjukvården får man ett nej, jag är inte välkommen där för de kan inget göra. Samma svar som tidigare… om jag tror att det är en sak så är det säkert så… Öhhh? Är det mitt problem att lösa om jag försöker att vända mig till en läkare? Gissa om man blir hypokondriker? Just nu har jag alla sjukdomar man kan ha i mage och tarm. Ja, cancer också. Såklart.

Livslusten är ju inte heller speciellt hög dessa perioder. Jag hatar att vara så begränsad jämt. Och jag är så trött på det. Men jag vet att om någon/någon vecka blir det bra igen… tills nästa gång. Och den nästa gång kan infalla typ närsomhelst. Bah!