Nej vet ni vad?

Nu har jag kommit in i en sän där svacka igen. Trots att det inte alls var länge sedan jag sommarpausade. Anledningen till den var att jag inte visste ifall jag ville ha kvar bloggen eller inte, så jag tog en välbehövlig brejk från det. Visst saknade jag att skriva, men jag gjorde en massa annat som roade mig. Sedan började jag längta tillbaka, till bloggen, skrivandet och till mina internetvänner. Och jag förnyade min domän gladeligen.

Men så blev ingenting som förut. Jag vet inte varför, jag gissar bara att intressen förändras. Jag förändras. Så nu är jag tillbaka i samma tankar som innan sommaren.

Jag känner att jag har massor att skriva om, en hel del tankar som måste ut på något sätt. Men jag kanske får hitta ett annat sätt? Kanske lösenskyddar jag hela sidan… just nu vet jag inte.

Om jag kommer blogga igen återstår att se.

Levande stinkbomb

Jag har sedan ett tag tillbaka berättat för Erik om hur Bibic ligger och fiser mig i ansiktet på nätterna. Han delar ju kudde med mig och har så gjort sen han var en liten bebis. Mysigt förr ja. Men inte längre. Han ligger och fiser grön död-fisar. Det luktar sååå vidrigt, ni anar inte. *urk*

Så jag började söka runt efter förklaringar på vad det kan vara. Hittar dock inget för det vanligaste är fodret. Men han har ätit samma foder i 5 år nu, och inget annat duger åt honom. Han har inte ont någonstans utan är nöjd och glad, går på lådan och gör sina behov. Äter och dricker som vanligt. Men dessa fisar… alltså det s t i n k e r så att man inte kan vara i samma rum! Hua!

Funderar på om det har något att göra med hans njursvikt… men hittar inget speciellt. Nu får han ju inte njurfoder som han egentligen ska äta, för det tycker han inte om. Och vi har gjort det valet åt honom att han ska få äta det han vill så länge som han mår bra. Han går ju faktiskt på övertid. Så han är faktiskt ett levande bevis på att man inte alltid måste byta foder.

Men iallafall, om du som läser har något tips eller kanske rentav vet varför fisarna luktar så vedervärdigt får du/ni hemskt gärna kommentera eller maila mig.

*buuurp*

Sitter och har myskväll med min raring. 😉
Dricker mousserande vin så jag kan rapa ordentligt. Har ju som sagt lite problem med det. Men med kolsyrat blir det som sagt bättre.

Igår ringde han och terrade som sagt, och sen fortsatte han så nu är telen avstängd, så det är därför jag inte svarar om ni undrar. Ring på mobilen istället så ringer jag upp om det skulle vara nåt.

Nu ska jag återgå till min söta sambo. Tjing!

Åh nej!

Min fina lilla bruntigré skogisflicka är inte längre någon bruntigré skogisflicka… hon har en liiiiiten, men dock vit fläck på bröstet! Åhhh neeej! Inte för att hon blir ful på nåt sett men aj aj. Hon är ju inte världens vackraste av skogisar, även om hon är väldigt fin. Men nån utställningskatt blir hon ju inte nu, då det inte finns så många bruntigré, men desto MASSOR med bruntigré och vitt. Så där sprack min plan om att hon skulle kunna ta titel. Nog för att hon skulle kunna ta dem, men det skulle ta hundra år istället för ett par.

Nåväl, hon kanske blir en fin avelshona istället.

Många tankar blir det

Nu är det inte roligt längre. Jag tror vet att jag måste gå till doktorn snart.
Min fot är inte rolig och min mage ska vi inte ens tala om. Jag misstänker att jag har Crohns, Ulcerös colit eller Colon irritabile… Plussa på detta med en rejäl dos av ångest och summera sen hur jag mår. Inte bra kan jag säga. Men jag skjuter bara upp det hela tiden, det kan ju bli bättre.

Magen började i somras med 3 veckors magsmärtor, kroniskt illamående (som ju är en superb känsla att ha när man har emetofobi) *ironi* Jag gissar att det var därför jag rasade i vikt. Nåväl sen fick jag behålla maten iallafall, det lilla jag petade i mig. Lugnet varade i någon vecka, sen var det dags igen, fast åt fel håll. Jag menar, hur normalt är det att först gå på toa i snitt 10 gånger om dagen för att sen inte gå alls på 2 veckor?! För att inte tala om svullnaden i magen, gaser hallelujah! Helt underbart med gaser när man inte kan fisa eller rapa. Yeehaa… Aj aj. Och så kom illamåendet tillbaka. Jippie!

Jag har uteslutit allergier, har testat laktosfritt, mjölkfritt, glutenfritt osv, men det hjälper inte oavsett. Man ska inte heller dricka kolsyrade drycker eller röka, men just nu är det det enda två saker som faktiskt får mig att fisa och rapa, så det får jag ju köra på. Tills jag orkar gå och kolla upp det. Jag ringde ju till vc i somras men de ville inte hjälpa mig för jag trodde att det var gallan som spökade, och de tyckte att jag skulle ringa till kirurgen direkt. Men jag var ju inte säker, hur ska jag kunna veta? Jag är väl ingen läkare heller?! Puckon!

Just nu är det hyfsat lugnt i magen – tills jag får ångest. Som inte är helt oundvikligt när min största fasa uppenbarade sig igår. Han ringde och hon svarade. *suuuck* Fast jag kan inte avgöra om han var i startgroparna eller inte. Vi får se idag kanske, eventuellt ska vi dit senare i kväll. Han vill gratulera Malva, eftersom att han inte kunde göra det förra helgen för att han var upptagen med att supa.

Som sagt, många tankar blir det…