Meeeeen!

Efter att ha legat en hel väcka, däckad i säng. Ja jag menar legat… jag brukar inte bli så sjuk att jag ens orkar ligga, men det har jag gjort. Har sovit, sovit, sovit och sovit…Hostat tills jag spytt typ och en huvudvärk jag aldrig haft tidigare. Fy fan, aldrig mer snälla. Gick till jourmottagningen i förra söndagen, och fick bekräftat att det är nåt jävla virus som man bara får vänta ut. Jättekul!

Nåväl, började känna mig piggare framåt tisdagen, vilket var tur för vi skulle köra en andningsregistrering på sjukhuset, inför Malvas början av tillväxthormon. Onsdag flöt på bra och jag mådde jättebra. Var på Marieberg och shoppade loss. Inga piller varken tisdag eller onsdag. Weii… på bättringsvägen tänkte jag!

Tills jag vaknade i morse och ena näsborren lekte Niagarafall. SUCK!
Ignorerade det med en näsduk uppkörd i näsan och sov vidare. Vaknade till senare med jordens huvudvärk – igen! Gaaaaah!!! Gissa om jag är lagom trött på det här?

Inte nog med elände, nu får man dessutom passa sig för vassa tungor.

I och med min viktnedgång, vilken inte syns på vågen, så börjar magjäveln ändra form. Den är lite plattare på sidorna, men framåt… Jösses, jag ser gravid ut. Skoj? Inte! Förut kunde man dölja magen med kläder eftersom att jag var rund runt om… nu ser jag bara… gravid ut. Inget fel med gravida magar, men jag vill inte se ut som det när jag inte är det.

Och varför, varför i hela friden måste jag vara sjuk när det är underbart väder? Jag bara undrar!

Sov gott mormor

Så stilla, så sakta
Du tynade bort
Vi stod vid Din sida
så hjälplösa blott
Stilla kom döden,
den kom som en vän
Tog Dig vid handen
och förde Dig hem

Din låga har slocknat
Din kamp är nu över
Din kropp nu funnit vila
Din själ har fått ro

Vila i frid mormor och hälsa morfar!

Urgh…

Har kommit ur Ketos och allt är inte så strålande längre. Faktum är att livet ter sig jäkligt pissigt emellanåt. Men det är bara att ta tag i eländet igen…

Igår följde jag med A på Hatha Yoga.
Först tänkte jag att det inte alls var nåt för mig, kände mig lite fånig men efter ett tag släppte det. Det var riktigt roligt, och frustrerande faktiskt att inte kunna göra vissa övningar för att man råkar vara överviktig. Inte så att övningarna inte är anpassade, det är de. Men att jag är så himla osmidig. Jösses!

Idag känns det kan jag säga. Jag har träningsvärk (ja, av yoga) i muskler jag inte visste att jag hade. Det känns som om jag fött barn. 😉

Jag vill verkligen fortsätta med detta. Jag tycker att allt som ger mig träningsvärk måste vara bra motion. Och detta var inte direkt ansträngande om man jämför… så nu måste jag försöka med operation övertalning igen. Saken är att passen går på en mycket dum tid. 🙁