Härmed utfärdas böter för allt för dåligt uppdaterad blogg!
5000 riksdaler per minut från och med nu tills det att du uppdaterar
Hum… sorry. Känns ju tryggt att man är saknad iallafall. 😉
Har inte vetat vad jag ska skriva om. Tidigare skrev jag ju om hur jag mådde, så jag får väl göra det nu med. Skillnaden nu är bara att det är totalt omvänt. Jag mår så bra inuti! Går inte på medicin, det behövs inte. Jag är ”high on life” som man brukar säga. Sen vet man ju inte hur länge det håller i sig, men just nu (sen ett par månader tillbaka är livet bara ”wooohooo”. 😀
Jag hade tänkt berätta om min nya terapi, men jag tänkte hålla den för mig själv ett tag till. Men jag kan säga så mycket att den förändrar mitt liv. Den förändrar mitt sätt att se på saker och ting – inklusive mig själv. Jag skrattar åt mig själv, delar med mig av flummiga bilder på mig själv… och kan stå för det. Inget är pinsamt – det är ju på skoj. Jag känner hur jag växer som människa. Jag duger – precis som jag är!
Förr om åren, om jag hade tagit en ful bild, så hade jag varit nojjig med vem eller vilka som skulle få se den. Så känns det inte idag. Det är bara en kul grej. Jag kan liksom acceptera det bättre. Jag står för vem jag är och vad jag gör. Många som har läst hos mig har vetat att jag är känslig och reserverad, en sån som tar på sig allt skit osv. En ältande person som inte kan sluta grubbla.
Det är slut med det nu! Du är du och jag är jag… och vet du vad?! Jag är unik! (so are you by the way ;))
Jag tar en dag i taget och jag njuter av den så mycket jag kan. Att jag har väntat med att skriva ner detta är för att jag trott att det var inbillning, men det är sant. I don’t give a damn! Jag märker det på hur jag beter mig i vissa situationer. Jag kan ta tag i saker lättare, göra saker, är inte ”anti allt”, och samtidigt kan jag – trots min övervikt – säga till mig själv att jag duger som jag är. Jag är fin på mitt sätt. Sen om det fina sitter på utsidan eller insidan, så långt har jag inte kommit ännu, men jag vet av andra människor att har man en fin insida så strålar den ut… och då blir hela personen vacker. Så det är det jag strävar efter.
Men bilden då? Ja, det är klart att jag är ”modig” nog att lägga upp den här. Varning bara, jag bröt ihop och låg på golvet när jag såg den. Så gör jag nuförtiden… skulle aldrig radera en sån weird bild. Så nu när jag utvecklar mitt jag, så kommer det kanske komma fler bilder på mig. Om ni vill se min söta nuna vill säga 😉
Lite skev kanske? Hahahaha.
Härligt att läsa Sanna.
Precis .. kul att du förstått det nu. Att du duger som den du är.
Tack för din kommentar hos mig.
Ja, ni var webbqueens för mig. Kul att hjälpguiden kommer till hjälp. Jag kör fortfarande old school. Kodar tecken för tecken i notepad. 🙂 Det är väl för att det för mig är som terapi för själen och bra för mitt dåliga minne att hela tiden hålla mig ajour. Att knacka kod för hand uppfyller ett syfte. För min del alltså. Men jag förstår om man väljer att göra det lättare för sig. Det blir ju en hel del pill. Ska bli kul att se ditt resultat sen. Kramiz
Helt fantastiskt att läsa tycker jag.
Bra nyheter!
Kram!
Vilken underbar bild! Den andas livsglädje och det är fantastiskt! *kramas*
Va skönt att höra Susanna!
Ta hand om dig!
Kram Jenny (Arvids mamma du vet ;-))
Woho mina böter funkade! När kan jag räkna med att dom utbetalas det dröjde ju faktiskt flera minuter innan du uppdaterade! 😀
Härligt att höra att du mår så bra! Det är du värd!
Puss och kram!!
Hej!
Nu har jag smugit omkring här inne ett antal dagar, så det känns som hög tid att presentera mig. Paula heter jag, och jag hittade hit från bakel.se, via söta Malvas sida.
Har följt din kamp och blev otroligt glad av att läsa det här inlägget, vad härligt att du mår så mycket bättre och har hittat nya verktyg att arbeta med!
Jag hoppas att det fortsätter att gå uppåt, och tack för att du delar med dig av dina upplevelser!
kram Paula