Åh gud…
Hon har sovit hela dagen, inget mer bajsande så jag trodde verkligen att faran var över.
Gick för att plocka ur diskmaskinen och ladda den igen, då födelsedagsbarnet kommer och säger att hon tror att Malva har kräkts.
Mycket riktigt, och det är inte lite heller…
Gissa vem som fick ta hand om det?!
Jag dör! Jag kopplar bort allt och bara gör det jag ska. Mekaniskt. Tänker inte. Känner inte. Och samtidigt sliter ångesten i alla delar av kroppen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till…
Kramar om så hårt jag kan!
Men vill bara tala om något som du kanske inte känner just nu.
Du är ju för faan en superhjälte när du tar hand om sin sjuka dotter med din emetfobi! SUPERHJÄLTE!
Stålmannen, Spindelmannen, Barman och hela gänget kan gå och dra ngt gammalt över sig. De gör ju ngt de redan KAN. Du, å andra sidan, GÖR det ofattbara, det otänkbara, det enda som du med säkerhet vet att du inte klarar av.
Du inser hur stort det är va, superhjälte!
Älskar dig!
Imponerad av att du klarar av det.