Min käre sambo brukar handla med en massa nya godsaker när han är och jobbar.
Jag måste härmed slå slag i saken och berätta för er något ni inte får missa!
Plopp och Center har kommit med två nya smaker… Sååå gott!
Månad: januari 2008
Pressad
Har fortfarande ont. Har tagit Voltaren så det känns inte lika mycket längre. Men nu börjar jag iallafall känna igen mig själv, men ångesten är 100%-ig hela tiden. Förstår inte varför, jag har ju gjort det – och överlevt. Hur kan jag vara så stissig?
Fast sen å andra sidan är det ju inte allt. Jag har en sån jävla press på mig så jag knappt kan andas. Hur jag än gör så blir alltid den ena förbannad. Jag orkar inte, speciellt inte nu när jag måste försöka lugna ner mig. Jag måste försöka andas också.
The weekend from hell
… börjar återgå till det normala, men jag mår fortfarande illa.
Jag har gjort *det* och överlevt. Först var det inte alls så farligt som jag målat upp det (fobin för det hela) och blev faktiskt (hur sjukt det än må vara) stolt efteråt – haha, jag klarade det liksom. Men sen kom gallan och ångesten var på topp. Fy faaaan säger jag bara. Sen dess har jag sovit. Var vaken i sammanlagt 2½ timme under hela helgen. Resten sov jag. Har inte k*****s sen natten till lördag och att jag skulle börja nu igen känns ganska orimligt. Om det nu inte är så, så säg det inte.
Nu mår jag visserligen illa igen, men har fått behålla allt jag druckit. Blåbärssoppa bland annat. Tror att det är ångest så jag har petat i mig lugnande igen. Sen tror jag att min gallblåsa jävlas (har ju fortfarande gallsten) och det gör så ont i rygg och bröst. Har inte ont i magen alls, utan högre upp, under högra revbenen vilket är klassiska symtom på gallsten.
Fattas ju bara det liksom, att man överlevt en ms och därefter åker på gallsten menar jag.
Egentligen borde ju fobin vara som bortblåst, men i verkligheten är det så mycket annorlunda. Tror att det i nuläget är värre än vanligt. Förstår bara inte varför…
Superhjälte?
Jag vet inte det jag…
Jag bröt ihop någon timme senare, hävde i mig ytterligare lugnande och däckade. Sov tills nu.
Malva hade tydligen kräkts inatt igen, och haft diarré idag.
Tackar de snälla änglarna över att Erik är hemma idag.
Jag själv å andra sidan, går fortfarande på lugnande + postafen för jag mår illa hela tiden. Vet dock inte om det beror på ms eller ångest, men jag gissar på det sistnämda. Jag mår ju bra för övrigt.
Men snälla rara, låt det passera någongång!
Autopilot på
Åh gud…
Hon har sovit hela dagen, inget mer bajsande så jag trodde verkligen att faran var över.
Gick för att plocka ur diskmaskinen och ladda den igen, då födelsedagsbarnet kommer och säger att hon tror att Malva har kräkts.
Mycket riktigt, och det är inte lite heller…
Gissa vem som fick ta hand om det?!
Jag dör! Jag kopplar bort allt och bara gör det jag ska. Mekaniskt. Tänker inte. Känner inte. Och samtidigt sliter ångesten i alla delar av kroppen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till…