Hum, jag har tydligen totalt glömt bort att skriva vart vi ska åka. Så kan det gå när man är helt inne i det man ska göra. Sorry, vi ska iallafall till Tallinn. :heart:

Mamma menar nog Frangelico, den har jag redan hemma. 😛 Skitgott att blanda med mjölk. Inte nog med att den smakar gudomligt, den luktar också. 😆

SysterDyster menar nog Licor 43, som också är suverän… fast om jag måste välja så blir det Frangelico… men eftersom att jag har en sån tur så behöver jag ju inte välja! 😛

Jag ska sätta mig ikväll med drinkböckerna och göra en liten lista (jag gissar dock på att den blir lång :O:): ) på vad jag ska köpa. Jag får ju köpa max 45kg… och likaså min respartner. 90kg alltså. Hehehe…

Sen å andra sidan hade jag ju tänk att hitta diverse andra prylar. Det är tur att man åker buss säger jag bara… så slipper man bära allt. 😀

Idag har vi varit och fixat pass. Eller ja, vi får hämta det nästa vecka. Nu gäller det bara att börja lägga undan lite pengar så man har något att shoppa för där nere. Ser verkligen fram emot att få komma bort lite, även om det bara är över helgen. Vi ska göra en lista på alla likörer vi måste införskaffa till barskåpet också, och så ska jag kolla på nätet om det finns något annat de rekommenderar att man ska kika på. 😆

Men nedräkningen har börjat… 😛

Som sagt, livet leker just nu. Inga stora svarta demoner som försöker äta upp mig iallafall. Jag gör så gott jag kan, och jag känner mig stark och vet att jag kan klara nästan vad som helst. Det jag oroar mig för nu är om jag ska få gallsten igen (och tro mig, det är nästan värt att få ångest för)…. och sådana där vardagliga saker som ”hur ska jag hinna…”. Sånt som alla människor lever med. Jag har inte sett det så förut. Det är som om jag fått ett helt nytt perspektiv på saker. Jag ser det som att jag läker. Jag läker och blir en helare människa. En sån sak som egentligen borde vara självklar.

För nej, de enda tankarna jag ägnade åt pappa var det jag skrev tidigare. Jag vet nu att jag klarar mig utan honom. Även om det är svårt, så har jag bevisat det för mig själv. Jag gick inte under om jag inte orkade bry mig om honom just då. För jag sa till mig själv att är han full, så får han vara det med sig själv – jag tänker aldrig mer bry mig. Nu förstår ju jag att jag förmodligen kommer trilla tillbaka någongång, men inte nu. Jag tillåter det inte.

I fredags fick jag även ett telefonsamtal från SysterDyster och hon talade om saker för mig som jag redan visste. 😛 Så nu är det lugnt på den fronten med.

Igår kväll befann jag mig på Strömpis med två vänner. Det var hyfsat, tills de spelade Pakito och jag blev en partyanimal. 😛

:heart: :heart: :heart:

Och sen att de spelade Darude efter gjorde ju inte saken sämre om man säger så… :(:):