Under ett par veckor nu har jag tyckt att mitt midjemått krympt ytterligare och jag har varit ganska glad över det, för på något sätt verkar ju mina dagliga promenader ha gett något. 🙂
Så skulle vi gå och köpa lördagsgodis igår varpå min söta dotter säger:
– Men mamma, det ser ut som du har en bebis i magen!
Huh?!
Tack för den ärligheten liksom… och då kan jag ju ärligt säga att för ett par månader sedan så såg det verkligen ut som det… och nu är den ändå mindre.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.