… som jag helt förträngt. Var det den här veckan? Jaaa, det var det.
Vore bättre om det hade varit en vecka då jag mått bra och inte behövt knapra piller dagarna i ända… jag är sååå seg… irriterad och tänder till på minsta lilla.
Och två barn hemma.
*dubbeldjupsuckar*
Den ena åker dock bort en stund snart och kommer hem imorgon, men den som är mest krävande ska vara hemma med en grinig, irriterad och trött mamma.
Stackars barn!
Jag får inte, som alla andra människor, njuta av att det är helg, eller att det är kväll. För då kommer illamåendet. Jag får inte må bra, eller göra saker jag tycker är roliga. Som tex igår, gå ut och spela biljard. Det var jättekul. Men det är inte bra för mig att göra sådant.
Jag får hela tiden bakslag när jag gör saker jag tycker om. Så nu får jag sitta här och knapra mina lugnande igen, för att inte spy rätt ut.
Det är för härligt att ha emetofobi när ångesten gör sig påmind genom illamående.
*går och dör eller nåt*
Idag har jag gått i en timme, grejat hemma, varit och klippt mig, handlat… och nu ska jag iväg och spela biljard med syrran för att senare se film en älsklingen tillsammans med ett gott glas vin. Tjingeling!
Edit: 02:13
Blev ingen film. Det var nån sci-fi på tv som Erik bänkande sig framför… jag har istället suttit vid datorn och dreglat över Dr Dreamy. 😉
Precis när man ”blivit av” med det ena barnet så blir nästa sjuk. Gaaah!
Tursamt nog är hon så pass stor att hon kan roa sig själv lite bättre än en fyraåring.
Tänkte gå till affären redan nu innan det kryllar av människor, men se Nordea vill inte fungera så jag kan inte kolla hur mycket pengar jag har kvar på kontot. Jag hamnade på H&M igår… 😉 Barnen behövde lite tunnare jackor. De doooog igår sa de, av värmeslag. Och sen passade vi på att äta årets första mjukglass. *mums*
Nehej, kanske ska sätta fart medan det är lugnt på jobbfronten.
… av en liten tjej.
På bussen hem idag sa Jasmine att hon inte tyckte om vuxendricka (alkohol). Blev lite bestört och undrade genast vem hon fått smaka av, men det hade hon inte. Hon tyckte bara inte om det – att sånt fanns.
Efter lite lirkande kom det fram att hon var jätteledsen över att det finns, för att morfar dricker det. Förklarade att det gör ju vi med, men också skillnaden på vanligt drickande och sjukligt drickande. Morfar är ju sjuk, det är därför han inte kan låta bli att dricka sånt – men det vore bäst för oss alla, inte minst han själv om han slutade helt.
Då utbrister hon:
”Men om jag var där skulle jag ta bort allt så han inte kunde dricka något”
Gissa om den känslan kändes igen?
Jasmine har inte lika nära relation till sin morfar som jag hade till min pappa när jag var i hennes ålder. Men att tanken att hon funderar och dessutom är ledsen över det gör ONT i mig!
Jag kan ju inte styra henne mer än att försöka förklara att det inte är något hon kan göra för att göra så att han slutar dricka. Och hon frågade mig hur jag hade gjort när jag var liten. Och jag svarade att jag hällt ut allt jag hittade, skrek och grät och bönade och bad – men att inget hjälpte. Men det var inte mitt fel, det är jag mycket noga med att tillägga, inte minst för hennes skull, men även för min egen.
Men fy fan, att hon ska behöva växa upp med samma tankar. Det skrämmer mig!