Men det går faktiskt mycket bra just nu. Jag har inte ätit antidepp på gud vet hur länge och jag tycker mig klara dem väldigt bra. Nog har jag mina ”akutpiller”, men just Zoloft har jag inte rört på säkerligen 6 månader – och det går bra utan. Jag mår bra och känner inget behov av att ta dom.

Jag verkar ha vänt mitt tankemönster. Jag blir inte orolig och får ångest av såndant jag fick förut. Nu är det mer ”vanliga” orosmoment som jag löser med tankegångar. Som ett exempel så kan jag få en sån där dum tanke när jag sitter på bussen och jag sitter längst in och ska av. Då måste man ju be om ursäkt och ta sig förbi och av innan bussen åker igen… Så kanske två hållplatser innan jag ska av börjas det. ”Tänk om dom inte flyttar sig”, ”Vad ska jag göra”… etc… Bagateller alltså. Så då börjar jag bara tänka att jag är larvig, och att det nog ordnar sig. Och visst gör det det… alltid. Jag kommer alltid av för visst flyttar sig människor. 😛

Dock får jag ibland panikattacker, men nu mer sällan än tidigare. Men det är oftast när jag äter ute och blir supermätt som det kommer en våg av superillamående och vallningar. Men jag har börjat kontrollera dem också. Jag äter mig aldrig så mätt ute. Inte hemma heller för den delen, för det har hänt hemma med. Och jag vill inte ta Xanor i ”onödan”, men jag lär mig sakta men säkert.