*insert valfri titel*

Som sagt, livet leker just nu. Inga stora svarta demoner som försöker äta upp mig iallafall. Jag gör så gott jag kan, och jag känner mig stark och vet att jag kan klara nästan vad som helst. Det jag oroar mig för nu är om jag ska få gallsten igen (och tro mig, det är nästan värt att få ångest för)…. och sådana där vardagliga saker som ”hur ska jag hinna…”. Sånt som alla människor lever med. Jag har inte sett det så förut. Det är som om jag fått ett helt nytt perspektiv på saker. Jag ser det som att jag läker. Jag läker och blir en helare människa. En sån sak som egentligen borde vara självklar.

För nej, de enda tankarna jag ägnade åt pappa var det jag skrev tidigare. Jag vet nu att jag klarar mig utan honom. Även om det är svårt, så har jag bevisat det för mig själv. Jag gick inte under om jag inte orkade bry mig om honom just då. För jag sa till mig själv att är han full, så får han vara det med sig själv – jag tänker aldrig mer bry mig. Nu förstår ju jag att jag förmodligen kommer trilla tillbaka någongång, men inte nu. Jag tillåter det inte.

I fredags fick jag även ett telefonsamtal från SysterDyster och hon talade om saker för mig som jag redan visste. 😛 Så nu är det lugnt på den fronten med.

2 thoughts on “*insert valfri titel*

Comments are closed.