Jag blir så trött. Jag vet att det sitter i huvudet – ångesten alltså. Men den vägrar släppa taget. Det är ju en bra vecka! På söndag är det dags för Kryssningen som vi längtat efter i månader…
Kan man dö av spänning?
Jag menar… jag kan inte slappna av, det går bara inte. Det är inte förväntansångest heller, för jag mår relativt bra nu. Har börjat knapra Zoloft igen… jag lär mig aldrig tydligen. Nu måste jag komma ihåg att ta dem även om jag mår bra. Annars blir det så här.
Men spänningen alltså kommer att ta kål på mig. Jag ligger som en fiolsträng på nätterna. Jag kan inte sänka axlarna, de kryper upp automatiskt. Käken gör ont och jag har huvudvärk som inte är av denna värld. Gnisslar tänder så jag lär nog få en bettskena av tandläkaren eller nåt.
Samtidigt vill jag inte ta min lugnande medicin. Har bara två kvar och dessa tänker jag bara ta när det är riktigt akut. Nog för att jag ska förnya receptet i veckan, men ändå. Jag tänker inte knapra dom för jämnan.
Men allvarligt, finns det inget annat att göra?
Nu har jag försökt att slappna av med med ”relax-musik”, men det går inget vidare…
Och det värsta, jag vet inte varför jag mår som jag gör! Det känns liksom som att är det inte det ena så är det det andra. Nu känns det som om det var väldigt länge sedan jag mådde bra, som jag har rätt att göra varje dag. Det var länge sen jag inte kände spänning eller ångest.
Och jag trodde att denna vecka skulle vara seg och jäklig som den kan vara när man ska göra något kul, men nu är det nästan som om jag får peppa mig mentalt för att åka – trots att jag SKA åka, inget snack om saken… men dumma, dumma ångest!
My heart is pounding, the blood is streaming, my friends.
And I can’t be whole again, I can’t be whole again
I’m sorry
(Takida – ’Halo’)
Men..alltså.. om du hela tiden ska oroa dig för att du äter piller.. så är det väl klart att du aldrig kan slappna av… mentalt ställer du ju in dig på att hela världen ska krasha …
Man måste acceptera sin situation.. inte tänka 100 år framåt… då stressar man sig själv bara..
Jag förstår att du inte vill knappra piller resten av livet, men om det behövs då? vill du hellre må dåligt?..
Tänk inte så mycket på pillrena .. försök ta det lungt acceptera att saker och ting är som de är.. förvänta dig inte att du äter någon mirakelmedicin..det är dig allt handlar om.. dig och din hälsa…om du hela tiden stressar över att du inte klarar dig utan piller.. eller att du måste sluta äta piller.. då blir allt bara värre (ond cirkel)..
Har haft 3 personer som försök tagit livet av sig .. varav den ena vägrar äta piller för han tycker det är hokus pokus typ…men va lever han för liv? han kan inte göra saker.. inte umgås med människor.. funderar dagligen på att hoppa framför tåget.. hur jävla ”knäpp” får man bli.. HAN ÄR REDAN DÖD JU… han har inget liv.. han har ingen i sitt liv.. ingen skulle sakna honom (mer än jag då) ..allt på grund av att han inte tror på varken mediciner eller deppresioner/psykläkare..
Den andra kompisen.. en tjej.. hon åt deppmedicin i flera år.. och åkte in och ut på hispan diverse gånger.. både i panik och efter självmordsförsök… men nu har hon börjat återhämta sig.. trots svårigheter i livet nu också..
Den tredje försökte ta självmord några gånger, gick hos en psykolog.. och skaffade sedan en tjej men ännufler problem än han.. så han kunde tillbringa tiden med att försöka lösa hennes problem istället för hans egna.. nu börjar det korthuset falla samman.. då han inte har någon plats kvar för varken sina egna problem eller hennes…
Man kan inte sätta ett bäst före datum på sin hälsa.. man måste prioritera att vilja må bra..
Livet är en kamp, för alla.. man måste kämpa varje dag i sitt liv.. för sig själv, för familjen, för sina nära och för att må bra!
Hoppas ni får en underbar resa!! Försök slappna av.. ha kul… prata mycket… se vackra saker.. partaja 😉
stora kramen från sandra