Jag får höra att jag är löjlig, men det bryr jag mig inte om. Jag äcklas något så fruktansvärt och det kryper i hela kroppen. 🙁

Vi har fått nya invånare i vår lägenhet… Jag vågar inte ens tänka tanken på att det finns fler – för det gör det ju NATURLIGTVIS. I onsdags hittade vi en stoooor en när vi rensade i hallen. Erik bad mig inte ens att titta, han vet att jag får ett frispel, så han gick ut med den. 😯

På balkongen bor det för närvarande två till (tre säger dottern, men inte fan letar jag) varav den ena sitter precis vid fönstret… och kryper in under fönstret om man försöker göra nåt med den. Så han sitter liksom mellan fönstret och skulle kunna ta sig in om den ville…

Jag talar förstås om dessa vidriga småkryp, som också kallas korsspindlar.

*ryyyyys*