Ska jag eller ska jag inte?

Det är frågan.

Jag har blivit bjuden på bröllop. Eller bröllop och bröllop. Det är mina förra grannar som ska ingå partnerskap, vilket jag är helt för. Tycker att det är jättekul och är glad för deras skull.

Men…

Den ena tjejen är knepig… har skrivit om henne förut i bloggen fast för ganska länge sedan. Sist vi pratade var när hon ville ha ut mig på krogen – vilket sedan resulterade i att vi inte träffades alls för hon vägrade gå till ett ställe där lillsyrran (som också var med) kunde komma in.
Hörde inte ett ljud från henne efter det. Ingen förklaring eller något.

En månad senare fick jag ett SMS där hon undrade om hon fick låna 300:- som jag skulle få tillbaka i juni. Jag lånade inte ut dem såklart, tycker inte om när mina så kallade vänner tror att jag endast är en bank och inte vill ha mer umgänge än så.

Så jag har mer eller mindre dissat henne. Taskigt kanske, men jag vet var jag har henne.
Tills nu då. Nu sitter hon och skickar vibbar på min msn och vill att jag hör av mig om bröllopet…

På ett sätt vill jag gå.
Jag vill visa att jag är för och att jag stödjer deras val att leva.
Men så är det hon av alla människor… Hennes sambo är helt underbar. Hon har humor och är jättetrevlig om man jämför med vissa andra… Så jag skulle kunna gå för hennes skull. Men så är det ju det att jag är ”närmare” vän med den andra. Sen vi flyttade har vi träffats TVÅ gånger. Och vi bor i samma stad. Det tar 10 minuter med buss… och vi har bott här i snart 2 år. Ena gången var jag hemma hos henne och andra gången råkade vi stöta ihop på stan…

Våra barn har träffats oftare än vad vi gjort. Så för min del ser jag inte henne längre som en av mina närmaste vänner. För man vill ju ha en tvåvägskommunikation, inte envägs. Och visst, hon hör av sig, men av fel skäl!

Skulle hon ringa eller SMS:a att hon vill träffas och ta en fika – okej, men inte som det är nu.

Så, vad gör jag?!

Min filosofi…

Den baddräktstid nu kommer,
när magen är för stor.
Då valkar bara sväller,
och celluliter gror.
generande behåring
lyfts fram i solens ljus.
Nej, stranden verkar boring.
Vi stannar inomhus.

De krav som sommarn ställer,
förstör vår ledighet.
Vi sitter där och gnäller:
fy fan vad jag är fet.
Fast vem vill motionera,
när man kan sitta still.
Nej, låt oss revoltera,
vi tar en kaka till

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Tessiz!

Tre saker jag inte förstår:
Svår matematik
Hur man får en man att bli gravid i Sims 2
Varför jag inte tappar vikt

Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet jag sitter vid:
Tangentbord
Ett halvt glas med gammal coca cola
SKRÄP!

Tre saker jag gör just nu:
Svarar på frågor
Lyssnar på barnen
Laddar hem Lost

Tre saker jag vill göra innan jag dör:
Åka jorden runt
Vinna miljoner
Bli smal

Tre saker jag kan göra:
Föda barn 😉
Shoppa
Finnas när/om någon behöver mig

Tre saker jag inte kan:
Göra frivolter
Köra bil
Sluta bry mig om vad andra kanske tycker eller tänker

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
Min mamma
Mig
Bra musik

Tre saker jag skulle vilja lära mig:
Skapa ett skript/program (som jag kan sälja dyrt)
Att hålla ordning på saker och ting
Att acceptera mig själv som jag är

Tre favoriträtter:
Nasi Goreng
Mongolisk Barbecue
Oxfilé Black & White

Tre personer jag utmanar:
Branting
Maria
Systerdyster

Molitva

Fick precis veta innehållet i Serbiens låt, den engelska översättningen och nu är den ännu vackrare. 🙂

I’m wide awake
An empty bed drives my dreams away
Life melts like ice
Disappears in the twinkling of an eye

I’m losing my mind,
Pushing reality out of sight
Our lips are touching softly
You’re the one I believe blindly

I walk around like crazy
Falling in love frightens me
Days are like wounds
Countless and hard to get through

Prayer…
It burns my sore lips like a fire
Prayer…
Thy name is something I admire
Heaven knows just as well as I do
So many times I have cried over you
Heaven knows just as well as I do
I pray and live only for you

I can’t lie to God
as I kneel down and pray
You’re the love of my life
That’s the only thing I can say

Otäckt

Precis när vi skulle gå och lägga oss fick Erik värsta attacken – kunde inte andas! Han trodde att han skulle kräkas, vilket fick mina tankar att skena som hästar (emetofobi) men det var inte fallet. Han kunde inte få luft. Paniken lyste ur hans ögon. Jag, fram fort med Bricanyl och efter ett par puffar blev det bättre. Han fick ta lite Pulmicort också och nu sover han sött.

Men inte fan vågar jag sova.
Tänk om han vaknar och inte kan andas… och jag inte finns där (vaken) och kan hjälpa honom?
Vad skulle jag ta mig till utan honom?! Jag skulle inte klara av det, jag är helt bergsäker på det.

Så inatt är jag vakt. Men det är helt okej eftersom att jag sovit halva dan för mitt öga ser inte vidare värst ut (har haft solglasögon hela dagen). Det heter månadslinser för att man ska byta dem varje månad, inte snåla, som jag och ha de i 3 månader i sträck. Då får man skylla sig själv.