Man ska inte skriva sådär som jag gjorde tidigare.
Gick och hämtade barnen och väl där fick jag en redig panikångestattack. Svettades som en gris.. det rann längs benen och överallt. Såg ut som om jag stått i en dusch. För att inte tala om illamåendet som sköljde sig som en våg över mig gång på gång – helt övertygad om att jag skulle kräkas och fick verkligen anstränga mig till det yttersta för att inte göra det.
Tog bussen upp till stan, men vi fick gå av för jag var helt övertygad om att jag skulle kräkas i bussen. Så det blev en liten promenad hem, jag behövde luft. Väl hemma satte jag mig på balkonen för att sen hasa mig in till köket och ta mina lugnande för att coola ner.
Så nu, efter två timmar mår jag faktiskt lite bättre. Jag ska börja käka mina antidepp-piller igen. Har inte gjort det på länge och jag tror att det är därför jag mår som jag gör. Man ska inte sluta med dem bara för att man tycker att man mår bra. Jag ska försöka komma ihåg det till nästa gång.
”Man ska inte sluta med dem bara för att man tycker att man mår bra.”
Det har jag också kommit fram till, efter att ha plågat mig själv 4 gånger på 5 år…
Nej det är nog ingen bra idé. Att sluta med dem lite hur som helst. Det är bara så att de fyller ett behov som hjärnan har. Har man tendenser att deppa så beror det ju bland annat på brist av vissa ämnen som hjärnan behöver för att fungera. Se det inte som att du tar ”psykofarmaka”. Se det som ett kosttillskott. ”Hej, farbror hjärnvitamin!” liksom
Kramas lite till!
Jag har insett att Zoloft blir min följeslagare genom livet. Jag har slutat några somrar, bara för att drabbas av utbrott och nedstämdhet. Så nu tar jag en om dan och mår oftast finfint. Fast det ska erkännas att jag häromdagen lekte med tanken att låta bli, just för att jag mådde så bra. Men nej, been there, done that.
Hoppas du mår bättre igen!