På väg uppåt

Med tanke på gårdagen så mår jag faktiskt oförskämt bra, viket betyder att jag inte alls var så där full som jag tydligen brukar bli… som sagt, jag blir bara übertrevlig med alkohol i kroppen. 😉

Gick upp kl. 9 och gick ut med Mojo (syrrans hund) på morgonrundan. Gick in och tog lite cola och då hade Malva vaknat. Så vi satt och slötittade på tv en stund, men sen måste jag ha slocknat för när jag vaknade låg hon i sin säng och sov igen. Då var klockan 13 – och varken sambo, syster eller BennyPenny hade masat sig ur sängen. Tyckte att det var lite underligt att hon gått å lagt sig igen, men hon klagade på huvudvärk.

Så dagen har varit rätt seg, med ett huvudvärksbarn som bara ville sova. Storasyster hämtades så småningom hos mormor och vid 15:30 var vi hos svärföräldrarna och käkade mat.
Så man kan kalla det en slappar-söndag. Bara jäsa och låta andra stå för matlagningen. Så borde man ha det varje dag. 😉

Tyvärr blir det en jobbig dag imorgon eftersom att Malva har inhalerat hela dagen och kommer troligtvis stanna hemma från dagis… men det är ju tur att man har återfått glädjen igen. Från att ha mått pissigt så var jag som sagt ute och svängde mina lurviga – och nu mår jag mycket bättre igen. Jag behöver få komma ut mer, det märks.

Urkaburka

Nu är jag så där onykter igen… inte bra, inte bra alls… med tanke på att jag ska fira min sambos födelsedag imorgon (han fyller på tisdag)… och jag har varit på ”Klaras” med lillasyster och BennyPenny.

Men trots att jag är full som ett drägg, så måste jag erkänna att jag inte blev fullast (vilket oftast är fallet säger dom som vet – självklart blånekar jag till alla anklagelser) men syrran har redan fått fyllehicka, karatefylla (nära) och har däckat på soffan. 😉

OCH, inte en endaste gång hoppade gatan upp och spöade mig!

Nå, iallafall… sussa sött – det ska jag. 🙂

Depp Depp

Som om livet inte vore pissigt nog.
Jag vet idag att den där glassen inte var det enda som gjorde mig illamående, även om den bidrog en hel del.

Jag har gått och spänt mig under halva månaden, knaprat lugnande och försökt hålla mig ovanför vattenytan. De senaste dagarna har jag inte kunnat fungera utan min medicin alls, och jag är så dåsig pga den. Idag mår jag iallafall inte illa *peppar peppar* men jag känner mig seg och tung i huvudet. Som om jag inte fått sova på flera dygn, men faktum är att jag sover bort hela dagarna tills det är dags att hämta barnen på dagis/skola.

Jag vill inte ha det så här!!

Jag vill kunna vara fri från ångesten, och just nu är det helt omöjligt för det har hänt saker i mitt liv denna månad som jag inte själv har kontroll över. Och jag vet att man inte ska ropa hej – men jag känner på mig att det kommer att gå käpprätt åt helvete, och jag vill verkligen inte det!
Men jag kan inte styra över någon annans liv.

Så jag försöker att undvika att tänka, det gör ju mitt undermedvetna så bra ändå. Men jag blir så frustrerad! Jag vill hjälpa, men jag kan inte!

Och som grädde på moset fick jag veta att OTH har uppehåll till 11 April! Liksom, hallåååå!!!

*gräver ner mig*