Så har det kära faderskapet kommit hem från Thailand… och tankarna bara mal och mal. Runt, runt. Jag blir galen!

Ibland känns det som att det bästa vore att bara bryta ihop totalt och hamna på psyket, för då kanske man slapp anstränga sig att tänka så jävla mycket.

Det som gör mig arg och ledsen denna gång är inte att han ringde, utan sakerna som han sa.

Hur fan vet han hur det ligger till? Hade han förstått varför jag mår dåligt skulle han ge fan i att dricka… men jag kommer aldrig att vara nummer ett hos honom. Det vet jag och jag har accepterat det. Men då ska han fan inte uttala sig om saker som han inte ens vet något om – och påstå en massa saker som inte ens är sanna för fem öre!

Vad Erik verkligen gör för mig när jag mår dåligt har du inte med att göra – men for the record – han är en av de närmaste som verkligen står upp för mig, på riktigt! Han står på min sida. Han gör allt han kan för att jag inte ska må dåligt. Men han kan inte laga mig, det är det bara jag som kan – och jag är på god väg!

Utan honom, min lillasyster och mina webbisar hade jag inte suttit här idag, det är iallafall ett som är säkert.

Men tack, för att du tryckte ner mig i dyngan igen. Bra jobbat!