Precis som det kändes att det var på väg att vända så klubbade ångesten ner mig igen.
Jag försöker verkligen att göra saker som är roliga. Ta vara på dagarna och njuta av vädret och värmen. Jag försöker att le och skratta, men det kommer bara tårar.
Igår var en bättre dag, ingen bra dag, men bättre än på ett tag. Och solen skiner, man kan gå utan varm jacka. Fåglarna kvittrar… det är vår i luften. Och jag ska tänka på de häftiga upplevelser från hypnosen.
Men det går inte. Hur mycket jag än försöker så mår jag bara sämre. Jag orkar inte ha det så här. Jag VILL INTE ha det så här.
Och jag förstår inte varför jag har en sådan förväntansångest så jag får hjärtklappning, när jag VET att det inte kommer att bli som jag hade planerat. Man måste vara två om att bestämma och när andra partern inte vill… *suck* Jag vet inte hur jag ska göra för att klättra upp igen.
Vet inte riktigt heller hur du ska klättra upp igen men ta ett steg i taget så kommer du lättare uppåt =) Vill du skratta? Läs min senaste blogg så lär du garva 😉 Kram
Jag har inga jättebra råd. Eller jo, jag kanske kunde skrapa fram några men de skulle nog låta som klyschor. Men jag vill skicka över en kram iaf så, *kram*.