År: 2006

Dejtat

- Susanna 1 Comment

Igår var jag på dejt med två raringar.
Vi käkade lunch på Stadsträdgården, indisk buffé som var annorlunda men smaskig. Sen pratades det mycket som vanligt, och skrattades såklart. Längtar redan till nästa gång. Kanske ska börja kolla runt efter nya restauranger att upptäcka… det diskuterades ju Drängen, så det kanske vore nästa plats… vad vet väl jag?

Idag ska jag testa något helt nytt… men jag återkommer senare i kväll om vad och hur det gick.
Nu ska jag förbereda mig mentalt, eftersom att faderskapet ringt och terroriserat hela natten nu igen. Behöver inte säga hur jag mår just nu.

Uäck!

- Susanna 6 Comments

Jasmine har varit hemma i två dagar för behandling av löss… och idag började det såklart att klia frenetiskt i mitt hår. Nog för att det kliar så fort någon nämner ordet ”löss”, men detta var inte inbillning. Slet och rev i hårbåtten med en luskam och jo, mycket riktigt. En ful, gul och aggressiv liten varelse var det där i. Och jag är säker på att den inte var ensam! Så nu har jag dränkt dem i Prioderm. Dö era jävlar, dö!

Har inte haft löss på minst 20 år… men detta är tacken för att man har barn tydligen. I Jasmines klass är det ett flertal av barnen som drabbats och jag läste nånstans att Apoteket säljer lusmedel som aldrig förr. De trivs tydligen bra i nytvättat hår… så just nu funderar jag på att aldrig mer tvätta mitt.

EDIT: Sådär… nu har även barn modell mindre fått behandling efter att jag tittat i hennes hår och hittat 6 stycken små vidriga saker. Huuu, jag blir så äcklad!

Posted in Okategoriserade - Tagged

Ursäkta svärord…

- Susanna 2 Comments

Men nu är jag så in i helvetes trött på denna förkylning!
Tyckte att jag började känna mig bättre i helgen, skulle naturligtvis inte ha gått ut i fredags om inte syrran hade bett mig, men det gällde ju bara två timmar, så jag gick trots bankande huvudvärk. Dessutom tänkte jag att jag har provat allt utom en redig fylla (nu blev det ju inte riktigt så men ändå) men det hjälpte inte heller.

Vaknade runt 10 på lördag morgon, var seg i huvudet (men av förklarliga själ) men annars var jag pigg med tanke på att jag bara sovit 4 timmar eller något. Var och lämnade av Jasmine, gick en sväng på stan, gick hem, satt hemma, gick till stationen med syster som skulle hem, gick till Pressbyrån och shoppade tidningar och sedan hem. Var alltså ute och rörde mycket på mig och kände mig bra, förutom segheten…
Kollade på senaste Lost och O.C. och sen kröp i säng och slötittade på ”Terror på Elm Street”, vilken jag somnade ifrån.

Idag vaknade jag kl.15. Fortfarande lika trött. Febrig. Hostig. Snorig. Tänkte att det nog skulle gå över under eftermiddagen/kvällen. Nu sitter jag här och funderar på om jag ska gå och sova. Har huvudvärk och hostar så jag nästan spyr…

Fatta vad jag är TRÖTT på detta. Har varit hemma med detta + sjuka barn i TRE veckor!! Erik har gått på penicillin, som inte gett resultat… det gör det ju inte med virus, men envisast i stan måste ju testa. Nåja, nästa vecka är det på dagen 4 veckor sedan det först bröt ut… Jag gissar att jag får dras med detta ett tag till och det gör mig förbannad!!!

Jag måste komma igång med träningen igen, har inte tränat på hela den här tiden för min kropp har sagt ifrån… men nu säger JAG ifrån! Jag orkar inte vara sjuk mer! Jag är så less! Och för att inte tala om min viktminskning… inte fungerar den heller när man känner sig halvdöd hela tiden. Förstår om jag blir utkickad från FB, skulle inte klandra dem.

Det är nästan så jag väntar på att det ska bli ännu kallare och snöigt, för då kanske jag kan frysa ut de jävlarna! Och det är inte likt mig, för om det är något jag verkligen inte vill ha så är det just kyla…

I’ve had it!!

Posted in Okategoriserade - Tagged

Räddat lillasyster!

- Susanna 5 Comments

Syrran ringde mig i går kväll, runt midnatt och ville att jag skulle rädda henne. Det var en äldre herre (dubbelt så gammal som hon) som tyckte att de kunde gå hem till honom och göra diverse olika övninvar. Och som den gentlekvinna min syster är ville hon inte vara otrevlig och be han dra, dessutom bjöd han ju henne på drinkar.
Så jag satte på mig min superwoman-dräkt och flög iväg… eller typ i den stilen, men jag flög inte…

Hamnade på Björnstugan för första gången i mitt trettioåriga liv och det var helt okej. Tyvärr så råkade jag ju bli en aning berusad men inte så illa att jag inte kan leva med det idag. Vi försökte göra favorit i repris, men det ”funkarnte”. *hehe*

Nu ska vi gå iväg med Jasmine till en kompis. Hon ska gå på bio och restaurang Gyllene Bågen. Sen ska jag underhålla systerdyster och Malva och efter det ska jag ta reda på varför min mejl strejkar nu helt plötsligt.

Ha en skön lördag! Och för er som har missat (ännu en sak jag stör mig på) så är det INTE Halloween idag (eller igår eller förra helgen), det är och är ALLTID den 31 Oktober! Så att fira Halloween någon annan dag än denna är helt fel, och jag stör mig så otroligt mycket på att folk inte kan se skillnaden (sorry!), men det är ju som att fira jul en vecka före, bara för att man tycker att man vill… *muttrar* Hallå eller! Läs lite historia för sjutton gubbar!

Alla helgons dag firas alltid första helgen i November

Prestationsångest

- Susanna 1 Comment

Vad jobbigt det är, jag vet inte vad jag ska göra mer än att säga att man inte måste vara bäst på allt. Man måste inte kunna skrivstil när man nästan nyss lärt sig skriva… Och hon bryter ihop och blir vansinnig över att hon inte kan.

Hon har alltid varit framåt och duktig, vilket vi har berömt henne för, men vi har aldrig pushat på henne att lära sig saker och ting. Hon har alltid kunnat fler saker än ”man ska” i hennes ålder. Hennes intressen kommer ju med tiden och det är upp till henne vad hon vill eller inte vill lära sig. Men det är jobbigt med alla dessa krav hon har på sig själv. Hon vill lyckas jämt till varje pris och minsta motgång får henne att rasa.

Och även om jag säger till henne att hon visst är duktig så lyssnar hon inte utan bara hackar på sig själv för att hon inte kan något. Och jag säger att det inte finns många sjuåringar som kan skrivstil, men hon vill kunna och hon hatar sig själv för att hon inte kan. Varför måste hon vara bäst på allting? Och hur ska jag göra för att få henne att förstå att ingen är bäst på allt?

Säger åt henne att man inte lär sig skriva skrivstil förrän i mellanstadiet (tror jag) men hon lyssnar inte, för nu har hon bestämt sig för att hon ska lära sig… och hur gör man för att bromsa henne… utan att säga stopp helt?