God Jul

Efter en ångestladdad dag är det idag julafton. Mina barn svävar i det blå. Äntligen liksom, inte en dag för tidigt. 😀
Mådde verkligen inte bra igår, därav det skyddade inlägget. Funderade flera gånger om jag skulle ringa terapeauten och prata med henne. Hon har sagt att det är helt okej, men jag vill inte störa. Så det gjorde jag inte. Knaprade lugnande istället och drack lite breezers istället. Men inte blev jag trött för det. 🙁

Om typ 2 timmar får vi se om jag överlever eller inte.

God Jul på er allihop! Hoppas att ni får en mysig julafton (och julhelg). *kram*

Inomhus är det lite julstämning med granen som är vacker som alltid… men ute är det +7 och strålade sol.
Tror att det är första julen utan snö, känns faktiskt trist… och det kommer från mig som hatar snö och kyla. 😉
Aldrig är man nöjd.

Pappas lilla flicka

Trodde verkligen att jag kunde fixa det här. Har haft ångest typ hela veckan och inte blev det bättre att han ringde och terroriserade inatt igen. Den här dagen brukar vara vår mysdag. Vi lagar julmaten bara vi gillar och myser tillsammans.

Idag har jag smällt i mig 3 lugnande för ångesten är för stark. Jag vet inte om jag pallar med julafton. Känns tungt, men det ska gå! Det bara måste det. Om inte annat så måste jag bevisa för mig själv att jag är starkare.

Problemet ligger inte i julstress eller något sådant. Problemet är att jag troligtvis kommer att träffa min far. Har inte gjort det på över ett år nu. Vilket är självvalt. Jag klarar inte av honom i mitt liv. Som jag skrivit tidigare så är det pga honom jag går i samtalsterapi. Jag har kommit en lång bit på vägen, men det faktum som är nu gillar jag inte.
Varför älskar han inte mig lika mycket nu som när jag var barn?

Vi sitter båda fast. Jag vill ha min fulla pappa i min närhet, men jag mår inte bra av det så därför avstår jag. Och mår dåligt i vilket fall som helst. Han vill också ha kontakt. Men han vill ha kontakt med det barn jag var. Och det enda sättet som han kan nå till det barnet är om jag pratar med honom när han är full. Men jag är inget barn längre. Jag är en vuxen människa. Jag vet att jag alltid kommer att vara pappas lilla flicka. Men han måste även acceptera det och respektera mina val. Och det gör han inte.

Sen har jag nu fått höra att han är rädd för att träffa mig. Han gör typ allt i sin makt för att slippa det. Han vill inte träffa mig nykter och det är det enda jag vill.

Men nu när jag har chansen mår jag så pissigt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Det gör så ont i mig. Jag går sönder. är jag verkligen redo för detta? Enligt min terapeut så är jag det. Och visst vill jag, det är inte det, men det gör så ont i mig. Kan knappt andas. Försöker distrahera mig med olika saker, men det går inget vidare.

Men jag ska fira jul imorgon. Det ska jag bara. Han ska inte få förstöra det också.

Tack!

En vän är den som lyser upp när hela världen har slocknat

Att en endaste person kan få en person som jag att göra en totalomvändning.
Igår kväll var jag så innerligt trött på allt. Grät mig till sömns över allt jävla skit i mitt liv. Vaknade förstås lika irriterad och less.

Så kom hon, med en bukett underbara liljor. Och ett kort som gjorde mig helt rörd.
Efter det vände allt. Jag är så tacksam över att få ha en sådan person som henne i mitt liv. Hon visste inte ens att livet för mig var pissigt igår (även om hon vet att det är det med jämna mellanrum), det var inte därför hon kom.

Jag tog ungarna till Ica och handlade all julmat och inte en bitter eller sur min. Tvärtom. Har gått med ett leende på läpparna hela dagen. Snart ska jag ge mig på lägenheten. Det ska röjas och städas. Jag fick en spark därbak utan att hon ens visste det. Jag till och med ser fram emot att få skura golvet och göra det fint.

För vem vill ha en bukett med underbara liljor i ett hem av kaos?

Tusen tack för att du är en sån underbar vän!
Önskar dig och din familj en underbar jul! Och du! Ta ingen skit!

Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log
Sen kom regnet med moln stora grå
Nästa gång jag fann dem så var det bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar

Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän

*död*

Jag känner mig helt död. Hela kroppen är muck. Har träningsvärk i armarna efter att ha suttit och läst med den tunga boken i tre timmar i förrgår kväll. Fick sitta i en obekväm ställning för att inte väcka Malva.

Vi låg inne på Barn, på USÖ. De började en tillväxthormonsutredning på henne. En nål in i foten som de skulle ta prover ifrån. Blev inte så mycket sömn. De kom in var 30:e minut och tog prover. Jag som redan har svårt att sova borta blev ju inte direkt utvilad om man säger så. Sen var sängen stenhård, dörren knarrade och framförallt, det var varmt! Hade bara lakan som täcke för att skyla mig. Malva sov ganska bra, men vaknade såklart av och till hon med.

Klockan 8 var det dags för sista provet, vilket de fick kämpa med för blodet ville inte rinna till. Så skulle vi stressa med frukosten för klockan 9 hade vi tid på Medicinmottagning för ”bentäthetsmätning”. Det gick ganska bra det med. Malva låg iallafall nästan still. Hon är så lycklig, för hon fick en bild på sitt skelett som hon kan visa alla. 😉

Kom hem vid 11 och jag däckade framför tvn. Kände mig som en usel mor med Malva lekandes, men det gick verkligen inte att hålla ögonen öppna. Vaknade dock av och till. Som ett lejon på savannen som ligger och lyssnar.
På kvällen var det avslutning för Jasmine i skolan och det gick bra. Malva blev så glad så när tomten kom! Och att han till och med visste att hon hette Malva, hon var mäkta imponerad. 🙂 Och Jasmine var så duktig så och sjöng julsånger med kören. *stolt*

Till slut, efter tv-tittande var jag helt mör. Sen blev jag väckt idag. Vill sova mer, känner att jag behöver det, men icke. *gäspar stort* Kanske kan jag ta en liten lur. Båda barnen är hemma idag, jullovet börjar idag. Och gissa om det längtas till julafton?

Sitter och väntar på Gocka. Efter hon har varit här ska vi gå och handla julskinka bla. 🙂 Jag är hungrig. Kanske en liten frukost skulle sitta fint. Ja, så får det nog bli.

Snö

Så kom den då till sist. Snön. Inte för att det kom mycket, det har övergått i regn så det försvinner nog snabbt. Men lite julkänsla hann infinna sig. Nu ska jag ju vara borta inatt och kommer inte behöva gå ut och eventuellt se eländet. 😉