Jag vet att det är fel, men jag blir det ändå.
Det är inte jag som valde detta och blir förbannad på mig själv som reagerar så här.
Jag fattar inte varför jag fortfarande hoppas…

Julen gick som sagt bra, jag är väldigt nöjd över mötet och jag har mått bra ända sedan dess.
Eftersom att pappa fyller år snart (1/1) så har vi bokat in att vi skulle ta med honom ut idag. Han fyller jämnt och det är svårt att hitta något åt någon som ”har allt”.

Vaknade kvart över tio. Pappa stupfull.
Blev ingen utgång med pappa… Varför ser jag fram emot något när jag vet att det lika gärna kan gå åt helvete?!
Känns som om hela dagen är förstörd. 🙁