Sitter och slukar information nu, fast jag redan visste innan. Det är som en slags terapi för mig, att se att saker som jag gör och känner faktiskt är helt naturliga i mina ögon, fast helt onaturliga i andras. Just för att jag inte haft en trygg barndom. Jag kan inte säga att jag haft det dåligt hos min mamma, men när jag var som mest sårbar så fick jag en lillasyster och i samband med det blev jag ännu mer undanskuffad, fast vad jag som mest behövde då var uppmärksamhet. Det är saker som jag förstått idag. Inte för att jag skyller på mamma som tog hand om lillasyster. Vi har pratat mycket om den tiden och hon säger att hon skulle ha gjort annorlunda om hon vetat hur jag skulle må idag. Och det är ju självklart, vilken förälder skulle inte det? Jag klandrar henne absolut inte för att jag inte fick allt jag behövde som barn, hon kunde ju inte veta!

Jag har insett idag att jag hade ett starkt medberoende när jag var barn/tonåring. Ingen av mina kompisar hemma i Örebro visste hur det var hos pappa. Jag skämdes så otroligt mycket och trodde att jag var ensammast i världen. Idag vet jag att jag var långt ifrån ensam, men tiden har satt sina spår… tänk om han aldrig druckit, hur hade mitt liv sett ut då?

Barn till missbrukare…
– har svårigheter med att be om hjälp
– gissar sig till vad som är normalt
– har svårt att fullfölja projekt från början till slut
– ljuger då det vore lika enkelt att säga sanningen
– dömer sig själv skoningslöst
– har svårt att ha roligt
– tar sig själv på stort allvar
– har svårigheter i nära relationer
– reagerar överdrivet på förändringar över vilka de inte har kontroll
– söker ständigt godkännande och bejakande
– känner sig ofta annorlunda än andra människor
– är överdrivet ansvarstagande eller överdrivet ansvarslösa
– är extremt lojala även då det står helt klart att lojalitat är oförtjänt
– är impulsiva. De tenderar att kasta sig in i handlingar utan att först ha övervägt möjliga alternativ eller eventuella konsekvenser
– har svårigheter med att säga nej
– har svårt att lita på andra
– är rädd för att bli svikna eller övergivna
– är rädda för auktoritetsgestalter
– är rädda för andras ilska och personlig kritik

Min beteenderoll som barn var: Tapetblomman. Barnet som inte syntes eller hördes för det var tyst. Ville inte vara i vägen. Så tystlåten att lärarna ”klagade”, hade svårt att se folk i ögonen (har jag fortfarande)… Hittade en bra sida som förklarar en tabetblomma bättre. Nästan allt som står där beskriver mig i detalj… sån här är jag.

Det lustiga är att jag hela tiden sagt att det inte bara är pga min pappas drickande som jag mår så dåligt av och till… men nu tror jag att det är detta det har handlat om hela tiden, jag har bara inte fattat det förrän nu.