Till tomten. :-)

Santa Claus
North Pole, Earth

Dear Santa,

I have been a good Girl.
It really wasn’t my fault what happened at Gocka’s Office party. It was Tessiz who spiked the punch with too much Wine. I can’t help it if I drank 7 glasses. It was so good—smelled and tasted just like Flowers by Kenzo.

I thought it was funny when I put Josse’s shoe on my head and danced the salsa on the kitchen table while singing `Hanging by a moment’. I didn’t mean to break Gocka’s PC and don’t know why Gocka would accuse me of murder.

I don’t remember calling Pelle’s wife a annoying cow—even though she looked like one with blue eye shadow and green lipstick!

And when I threw up on Katja’s husband’s leg, it was only because I ate too much of that pizza.

After all that fun, I admit I was a little tired. So I fell asleep on my way home and drove my car through my neighbor’s kitchen. I don’t think that was any reason for my neighbor to call me a kind cat and have me arrested for stealing!

So, Santa…here I sit in my jail cell on Christmas Eve, all hard and round. And I’m really not to blame for any of this thin stuff. Please bring me what I want the most—bail money!

Sincerely and fast yours,
Susanna (Really a nice Girl!)

P.S. It’s only 1 bucks!

Göra din egen story? (Funkar tydligen bara med IE)

Kärlek

Idag var jag iväg hos terapeuten igen. Höll nästan på att börja grina efteråt. Hon är verkligen duktig!
Hennes sammanfattning idag var: Rätt pappa = full pappa. Och min kommentar till det: Jag tror att det är så.

Jag vet inget annat. Jag känner inte min nyktra pappa. Jag vet inte vem han är. Min nyktra pappa är som en bekant. Men jag hyser oerhört starka känslor, stark kärlek till min fulla pappa. Barnet i mig vill ha tillbaka sin pappa, och det vuxna jag vill inte ha med honom att göra när han dricker. Detta är konflikten i allt.

När jag idag, i vuxen ålder, träffar min nyktra pappa känner jag igen honom till yttre och till rösten, men personligheten är inte densamme. Det är något som är fel på honom. Jag känner inte igen honom. Han är inte den person som jag minns.

Jag måste ändra fokuset från honom till mig. Fokus på mig har inte funnits tidigare och det är skrämmande. Det gör att jag får ångest. Jag vet inte vad jag kan försvara mig med för jag vet inte hur man gör.
Jag är livrädd för att såra andra människor, men jag måste tänka på mig och mitt behov främst.

Jag brottas dagligen med det lilla barnet i mig, men jag är äldre än henne. Och äldst vet bäst!
Därför har jag bestämt att vidta några åtgärder. Jag fick ”läxa” till nästa gång, och bara tanken på vad det är jag ska göra får mig att bli helt darrig. Jag vet inte om jag klarar det. Men jag lovar att försöka.

Snacka om spänning…

Skulle bara titta på tv och somnade framför tvn. Vaknade till , helt förvirrad och undrade om det var dag eller morgon. Kände i hela huvudet att det nog var dags att testa ett litet piller. Sanna Fiolsträng igen. Så jag bestämde mig för att testa dom andra, mest för att jag inte har någon påtaglig ångest utan bara är spänd. Mina käkmuskler gillar inte mig om jag säger så… Biter ihop när jag sover så jag får sprängande huvudvärk.

Tog en Atarax, men det hjälpte inte så jättemycket. Lite grann bara, men jag är sååå trött! Så jag kommer nog att sussa sött tills imorgon. Nog för att jag blivit trött av mina andra lugnande, men nu är jag som en zombie, typ. Det är liksom som hela huvudet tänker: ”öööh, va?” om det mesta.
Läkaren sa att jag kunde kombinera dessa två vid behov, men jag vet inte det jag… då skulle jag ju vara däckad i flera dagar. Ska nog ta detta till natten i framtiden.

Jag vet inte om det är Ataraxen eller om det bara är så att jag är utkörd av att oroa mig.
Nåja, prova bör man annars dör man.

Lyckad dag!

Jag älskar min nya vårdcentral!
Tidigare i veckan mailade jag dem, de ringde upp och jag fick en tid till läkare. Bara det är en stor eloge till dem!
(På min gamla VC, ringde de upp efter mina mail och bad mig ringa och boka tid… jag som tycker att det är såååå roligt att ringa. (telefonfobi))

Idag fick jag då komma till min läkare. Jag var ganska så nervös innan för man vet ju aldrig om man blir tagen på allvar, och ifall de anser att man klarar sig bättre utan medicin, fast man mår pissdåligt.
Men han var hur bra som helst! Tog sig tid, informerade och framförallt lyssnade på vad jag hade att säga! Bytte min medicin mot den jag tycker fungerar bäst (Alprazolam), fick även en annan som jag ska prova (Atarax) och det var inga problem med att skriva ut dessa två olika åt mig. Dessutom får jag hämta ut fler gånger på varje recept och inte behöva tjafsa med dem varje gång. Åhh, vad jag är glad och nöjd!

Fick ett mail av en tjej vars dotter också har PWS, och hon rekommenderade mig att kontakta proffsen i Stockholm, vilket jag gjorde. De svarade inom två timmar! Och nu verkar allt vara i rullning. Känns så skönt! Tänk att det finns läkare som kan och VILL hjälpa!