Tydligen så finns det inte en enda sak jag gör rätt så jag skiter i allt hädanefter.
Jag är så jävla feg att jag inte ens kan ta tag i mig själv och göra mig själv illa på alla mest tänkvärda sätt…
Tro mig, jag har försökt… Inget funkar ju dock för jag är så in i helvetes feg att jag inte vågar trycka lite lite hårdare.
En psykolog, visst det skulle vara något, men hur fan ska hon/han kunna hjälpa mig med något jag inte begriper själv? Jag fattar inte varför jag är som jag är eller varför jag beter mig som jag gör. Jag vet ju inte varför det blir så här. Varför jag gör så här…. VARFÖR KÄNNER JAG SÅ HÄR?!
Jag hatar mig själv just nu för vad jag är. HATAR!!!HATAR!!!HATAR!!!
Smyger tyst förbi och kikar in i barnens rum. De är så fina… Hur kan något så vackert komma från någon så fel?
Skulle de ha det bättre utan mig? Ja, det tror jag. De skulle växa upp med självkänsla… för hur ska jag lära dem vad det är när jag inte har någon själv?
Det är nattsvart, både ute och inuti min själ. Jag vet inte hur länge jag orkar ha det så här… jag måste orka säger de som vet. Men om jag inte vill? Jag kanske inte har någon lust att återigen kämpa vidare mot något som aldrig kommer att lösas. JAG VET JU INTE VAD FELET LIGGER OCH KAN INTE LÖSA DET!
VEM kommer någonsin att förstå? Vem? När jag inte gör det själv…
Min kära kära vän.
Jag ser så många samband mellan ditt förra inläg och det här och blir väldigt färvånad att du inte gör det själv. För det tror jag eg att du gör. Är det inte ett ganska tydligt mönster?
Dels ”terrorn” från en viss person som ALLTID får dig att känna dåligt samvete för något som du VET inte är ditt fel.
Dels all press du lever under som egen företagare och mamma till två barn, varav det ena har en lite krångligare tillvaro än andra.
Och eftersom jag nu kikade tillbaka lite i din blogg så ser jag att oktober, november och början av december brukar vara en svår tid för dig så ger jag mig f..n på att något speciellt har hänt vid den här tiden någon gång i ditt liv. Kanske något när du var liten. Önskat du kunde få hjälp att gå tillbaka i tiden och kolla upp det. Har du några gamla dagböcker?
Du ska veta Susanna att jag är så glad att du är feg om det nu är det man ska kalla det du är. Jag tror att det egentligen är livsglädjen som genom allt det där nattsvarta faktiskt finns där.
Du skriver själv om dina underbara barn, du har din sambo som jag vet du älskar. Du har dina vänner som älskar dig. Du har ju resten av din familj, som älskar dig och som skulle vara väldigt trasiga om du försvann.
Gör dig inte illa min älskade vän. Du är så på god väg att börja älska dig själv. Du vet ju att du är fantastisk. Låt det sjunka in och nå platsen där din självkänsla borde sitta.
Din pappas åsikter och varande har INGET att göra med vem du ÄR. En dag kommer du lära dig att inte bara hålla distans till honom rent fysiskt utan också kunna distansera känslorna som han framkallar och som är så destruktiva för dig. Vi tränar ju tillsammans vi två. Det har du väl inte glömt.
Om det finns någon anledning för dina barn att ha en relation till sin morfar så finns det tid och plats för det senare. Det är inte upp till dig förresten. Det är HANS ansvar.
Jag älskar dig Susanna!
Jag skulle inte stå ut en dag nu när jag lärt känna dig om du gjorde dig illa så som jag tror du menar ovan.
Tycker Gocka skrivit så bra.
Och du .. det kanske är svårt att se det när du är ångestfylld och sårbar men en psykolog kan faktiskt hjälpa dig in på rätt köl. Tänkte själv som du en gång i tiden; att vad kan de hjälpa mig med.. jag förstår mig inte ens på mig själv … men det gick. Jag fick mer insikt i mig själv, mitt beteende, varför det självdestruktiva fanns, de nattsvarta tankarna osv … med tiden lärde jag mig färdigheter för att klara av att hantera det nattsvarta. det var tufft men det går och det tar tid; olika tid för oss alla.
Du har mycket tungt du bär på i dig. Det måste ju ut och då är ju proffshjälp bättre än vänner eftersom det kan vara betungande för andra. En del kan man ju dela med sig av men det mesta är är bättre att ta med en psykolog/teraupeut som kan sina saker. Som kan vägleda och hjälpa till att bryta negativa tankemönster.
Jag vet att det inte är lätt Sanna. Kram